Utflyktsvägen, en lustresa i miniformat

Att lämna sommaren för vardagen, när väskorna är packade och stugan välstädad och fjärden ligger alldeles blank, är alltid förenat med vemod, särskilt när mer än tjugu mil motorväg väntar.

Men vid sidan om den breda vägen finns otaliga små vägar, som kan bjuda på glada överraskningar, så varför inte förlänga resan med några timmar och välja dem istället.

Det är en bra bot mot vemodet, och Ingrid, min dotter och jag, som båda har en förkärlek för smala och krokiga vägar och fantasifulla ortsnamn, brukar på det sättet förvandla hemresan till en lustresa i miniformat.

Att de första kilometrarna från Vedudden på Stora Askö i allra nordostligaste Småland är krokiga, det slipper ingen från, men vi undviker till och med första samhället Loftahammar med sin fina golfbana, och viker av mot Vråka. Där finns det ett mysigt kafé och ett litet glasblåseri, där man förvandlar barnmatsburkar till vackra glas och skålar, men än är det för tidigt för rast. Vårt första mål är Mon i närheten av Långrådna, för där köper vi alltid läckra tomater. I växthusen finns ingen betjäning, men påsar med prisuppgift väntar och vi lägger lydigt betalningen i pengalådan.

Vi snirklar oss fram mot och genom Valdemarsvik på en väg som gör mig mycket nostalgisk, för här åkte jag för att stå brud i Östra Eds kyrka för snart sjuttio år sedan.

Vårt nästa och mycket bestämda mål är Söderköping, nu en idyll men som redan på 1100-talet var en betydelsefull handelsplats. För de flesta bilister är den väl numera mest känd för stressande bilköer, när bron över Göta kanal öppnas för båttrafik. Men för den som gör sig tid att stanna finns det mycket vackert att titta på.

På de smala gatorna letar vi oss fram till Rådhustorget och vi går direkt till Rådhuset, byggt 1777. Där har konstnärsföreningen blandArt utställningar hela året och vi är ditlockade av Ingrids golfkompis från Loftahammarsbanan konsthantverkaren Margareta Oldfelt.

Länge vandrar vi omkring och njuter av allt det vackra omkring oss. Vävnader, keramik, skulptur och måleri. Tack för du lockade oss dit, Margareta! Och mycket tillfreds efter besöket slår vi oss ner på torgets rustika servering och beställer musslor i läcker vinsås, elegant serverat med surdegbröd och vattenskålar med citron för kladdiga fingrar.

Folklivet på torget är livligt och när en festklädd dam börjar tvätta glasrutorna i den gamla telefonhytten börjar man undra lite. Men strax kommer ett brudpar gående för att posera där för en man med imponerande kamerautrustning.

Mycket nöjda med besöket i Söderköping fortsätter vi sedan den gamla vägen mot Södertälje, först via Kvarsebofärjan över Bråviken. Lite här och där ser vi skyltar mot Utflyktsvägen, men där viker vi inte av utan fortsätter den utflyktsväg vi själva väljer.annan “färjeväg”, kan också rekommenderas. Det är via Stegeborg, där vi åkte förra året, och där vi då åt mycket goda isterband på den trevliga serveringen.

I Nyköping blir vi kaffesugna och vi letar oss ner till Café Aktersnurran vid hamnen där och festar på glass och dubbel espresso innan klockan påminner oss om att vi faktiskt är på väg hem.