Den lokalhistoriska kurs, som under hösten och våren upptagit en stor del av vår tid, har avslutats med en dagsresa med buss i Närke. Trettiofem ivriga kursdeltagare och en expert på runor ägnade en vacker vårdag åt en exkursion (ordet minns jag från den avlägsna skoltiden men har hittills inte mött sedan dess). Det blev en intressant dag.
Fem av Närkes många runstenar hann vid med under denna dag. Alla är de från 1000-talet och vi lärde oss att datera dem till början, mitten eller slutet av detta århundrade genom att se hur Midgårdsormens öga framställts: runt, mandelformat eller avlångt.
Den allra finaste av runstenarna, den s k Hummelstastenen, finns inmurad i en stengärsgård sedan den “räddats” av en gårdsägare för länge sen. Dess budskap: Björn och Gervat lät resa sten denna efter Eibjörn fader sin. Gud hjälpe själ hans.
På vår resa besökte vi också den gamla officersmässen i Sannahed med sitt militärhistoriska museum. Här har rått pompa och ståt när officerarna – de allra flesta adliga – fram till början av 1900-talet samlades för avkoppling och fest under de långa exercisperioderna.
Men mest intressant ändå var källaren i byn Vallersta. Källaren, som är en fogdekällare, är byggd på 1500-talet under ett boningshus som nu är borta. En brant trappa leder ner till två stora rum, alltsammans murat med grovt huggna stenar. I Vallersta, som då hette Ballersta, bodde en fogde med uppdrag av Gustav Vasa att driva in skatter och det skulle ske in natura. Så och så många tunnor smör, så och så mycket säd, så och så många gäddor skulle samlas in och förvaras inför att skickas åt olika håll för försäljning. Då kom källaren väl till pass. Nu vårdas källaren ömt av byalaget i Vallersta och är i ett mycket gott skick. Inför vårt besök hade byalaget öppnat den och tänt ljus i de annars så mörka rummen under jord.
Så att säga “på köpet” denna dag fick vi färdas på många småvägar, se många små byar – och följa björklövens utveckling från musöron till färdiga blad.
