Att röja i pappershögen på skrivbordet kan leda till det ena eller andra. Det har ju hänt att “papperssamlare” har upptäckt en halväten smörgås i botten av pappershögen. Detta drabbades jag inte av när jag senast röjde men i stället hittade jag den “skotska” balladen om Duncan och Shincan.
Under 1920-talet studerade min far i Uppsala och Stockholm. Han var då med i den illustra Juvenal-orden där det sjöngs och spexade. Säkert hördes och sjöngs balladen på deras sammankomster. Det fanns ingen uppgift om varifrån balladen är, när den skrevs och vem som skrev den. Läs det gruvliga händelseförloppet.
Grev Archibald den grymme var den lyckliga maken
till grevinnan Douglas, som fallit honom i smaken
Greven var en ståtlig man med blåsvarta håret,
Han köpte sig en peruk så där en gång om året
Grevinnan var låghalt men bildskön och sträng,
de vore oskiljaktiga till säte och säng.
Där bodde två bröder i Slottets närhet,
De voro bekanta för vildhet och särhet.
Den ene hette Duncan, den andre Shincan.
För fylleri de ofta måst föras till finkan
Men nu kommer det ödesdigra äktenskapsbrottet.
Bröderna älskade bägge grevinnan på slottet
Hon hycklade genkärlek, men hjärtat var kallt.
Och hon förtalte desslike grev Archiblad allt
En afton sutte de bägge bröderna
Hos grevinnan på slottet i kärleksglöderna.
De kysste ömt hennes hand och fot
Och trots detta, att hon stretade mot
Medan bröderna så av kärlek lågade
Stod grev Archibald i vedbon och sågade
Vilt räknade han de vedtränas tal.
Då hörde han plötsligt grevinnans signal
In störtade då den grymme gemålen,
Av vrede darrade hela vänstra sidan av bålen.
Han ryckte Duncan ur den tafatta ställningen
Och röt: nu min vän är Du allt på upphällningen.
Han honom försiktigt i ryggen stack
Så Duncan dog och ropade: Ack
När grevinnan hörde det gräsliga skrik
Så vart hon blek som det levande lik
När Shincan såg Duncan badande i sitt blod
Så ropte han: nu fan kan det vara nog!
Men greven genomborrade honom på flera ställen
Och det höll han på med till klockan 11.30 på kvällen
Ja, greven rasade som vore han drucken
Och den stackara Shincan kände sig allt mera stucken.
I den vilda jakten man välte kull bord och stolar.
Till slut nedföll Shincan invid grevinnans kjolar.
Av mordets dolk förgiftad, han sade: Fru grevinna
Om orlov jag ber, men nu måste jag försvinna.
Av vrede jublade de bägge grymma makarna
När bröderna lågo där förblödande på bakarna.
De släpade ner dem ner i slottets mörka källare.
Där skulle de ligga till dess de bleve snällare.
Men nu begick grev Archibald sitt helvetes svåraste brott’
när han i vanvetts vrede på Douglas höga slott
Hör, stekte grevinnan på grevliga spettet,
Så att hon svartbränd ropade: Säg, är Du alldeles från vettet?
Nu stod grev Archibald på höjden av ära och makt
När han de trenne inunder sig lagt
Men då begynte samvetet vakna
Bröderna bägge han började sakna
Han insåg sålunda att han dem båda
Av grymhet mördat, och ej av våda
Och därför stack han sig på svärdet själv
Och kastade sen liket i djupan älv.
När månen uppgår med spöklik glans
Då syns av spöken en hiskelig dan
Varandra i hand och fot de ta
Och skratta ett djävulskt ha ha ha
Han skrev ett flertal läroböcker om geometrisk ritning, om Albrecht Dürers perspektivlära samt Skildringar ur KTH:s historia 1917-27. Han var också medlem i SHT, ett parodiskt-studentikost ordenssällskap med rötter i Uppsalas studentliv. Säkert var han medverkade han i spex. Han skrev knappast balladen 1932, han var då 80 år! Han kan ha skrivit balladen under sina studieår i Tyskland men också i SHT. Då det i alla fall finns två versioner har balladen också haft sitt eget liv bland spexande studenter.
