I förra veckan hade jag nöjet att bevista en föreläsning med paraolympiern Mikael Fredriksson, som tävlar i simning.

Fredriksson som är föddes 1990 med ett funktionshinder som bla gjort att han har för korta hälsenor, stela knäleder som gör att han kan böja sina knän  i max 90 grader samt att hans armar/händer är väldigt krökta.
Trots detta funktionshinder har inget hindrat Fredriksson från att satsa på elitidrott i form av simning.
Ämnet han talade över gällde att FÖRVERKLIGA sina drömmar, och med sin entusiasm och utstrålning var det knappast någon av åhörarna som lämnade salen oberörd.

Fredriksson förmedlade till oss allt från sina misslyckanden till de framgångar han nått genom att envist jobba mot uppsatta mål. Hans föreläsning gav oss också både glada skratt men även mycket eftertanke.

När man hör en person så varmt tala om livets möjligheter, i stället för att titta på sitt funktionshinder är det inte utan att man skäms en smula som helt frisk betraktad av och till gnäller för sånt som man inte borde.

Fredriksson har ett antal WM EM och SM medaljer av olika slag, och han har bla världsrekordet på 100 meter medley med 2.34.28.

På senaste OS var han ( som han själv sa) enbart sexa (6) som bäst i en av grenarna, så nu är hans mål till nästa sommar OS att hamna på pallplat, för ingen kommer någonsin ihåg en sjätteplacering var hans rappa kommentar.

Jag säger bara det, tänk vilken kille med sådana ambitioner trots sin ungdom, han har min fulla beundran!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande