Vi vandrar vidare …

 

En gång är ingen gång, två gånger är en vana säger ordspråket. Men efter tre gånger, är man då en rutinerad vandrare? Nja, men pånyttfödd varje gång.

2014 gjorde jag min första bergsvandring, jag och fem kvinnor 55+ vandrade tre dagar på “Mallorca´s Dry Stone Way”. Sol och turkosfärgat hav – och utmanande, steniga stigar. Det gav mersmak, även om jag fick ta taxi förbi den värsta lutningen. 

2016 var det dax igen. Nästan samma grupp som 2014. Nu var pilgrimsleden Via Sacra i Österrike målet. En betydligt tuffare vandring, men nu orkade jag hela vägen. Långa sträckor trodde vi att vi var statister i en nyinspelning av “Sound of Music”. Men även blodsmak i munnen förekom.

Och nu i slutet av maj sammanstrålade gruppen igen, nu var det Skåneleden som skulle utforskas. Elisabeth och Bodil skulle inte med, men väl Carin och Gunilla. Och Vandra arrangera som vanligt vår resa, bokade övernattningar och bagagetransporter.

 

Strandvägen, Simrishamn. Hotell Svea till höger.

Simrishamn mötte med gråmulen himmel, men Hotel Svea var välkomnande.

Susanna och jag var först. Jag (och senare Carin och Maria) blev inkvarterad i bröllopssviten, det enda rummet med balkong och dessutom med egen bubbelpool! Snart låg jag i bubblet och tittade ut över Östersjön, och Susanna anslöt med öl/vin. Utmärkt början!

Snart ramlade Sissi, Gunilla och Carin in och vi åt en god middag tillsammans. Dagen avslutades med en stadsrundtur, guidad av Sissi som hade ett förflutet här. Mitt i natten tassade Maria och Karin in.

 


 

Dag 1: Simrishamn – Kivik

 

Alla på plats, redo för dagens utmaningar

På morgon var det fortfarande litet grått, men snart skulle solen skina. Så efter frukost satte vi på ett lager till och gav oss iväg längs stranden.

Över Tommarpsån och Tobisviks sandstrand. Första vägvalet: via cykelvägen eller pulsa sand? Vi väljer fel och det blir litet för mycket asfalt förbi Vårhallarna till Baskemölla hamn och Vik. Såå vackert …

Nu viker vi av inåt land och går genom blommande fruktodlingar. Snart kommer skylten Nationalpark och vi klättrar upp genom Stenshuvuds naturrum. Dagens enda ordentliga backar, upp 100 meter och så ner genom frodig grönska. Uppe på Stenshuvud ser vi kilometerlånga stränder åt båda håll.

Vi lämnar nationalparken och går vidare på asfalterade småvägar genom Hällevik till Kivik.

En njutning efter en dags vandring

Första dagens vandring avslutades traditionsenligt med en öl i solen. Vi hade avverkat 22 km.

Maria, Karin och jag tog bussen tillbaka till Simrishamn och hämtade bilar – en till Kivik och en till Brösarp. De andra klättrade upp för Moriabacken för incheckning och dusch på Agda Lunds B&B. Och så avslutades kvällen med fisk- och skaldjursbuffé på Buhres fisk. 

Vi klättrade upp för Moriabacken och sov snart sött.

 


 

Fotoalbum dag 1

Klicka på första bilden, så blir bilden större. Använd pilarna för att bläddra framåt eller bakåt.


 

Dag 2: Kivik – Brösarp

 

Agda Lunds B&B

Vi vaknade tidigt. Nu hade värmen kommit, redan vid 7-tiden var det skönt att sitta ute i solen.

Lättklädda vandrade vi snart vidare. Idag är Brösarp målet.

Vi lämnar Kivik bakom oss och fortsätter efter kusten norrut. Vi ratar strandpulsningen idag också och väljer de breda strandängarna i Vitemölla. Vi är nästan ensamma. Två ryttare kommer galopperande för att vattna sina hästar. Ville gärna bada, men där blev det nobben …

Solen lyser och vindarna är ljumma. Vi hittar en stock i skuggan (!) för vår lilla fruktstund.

Bron över Verkeån med Brösarps kullar i bakgrunden

Efter en halvmil svänger leden inåt land och vi vandrar över Brösarps södra kullar. Passerar Havängs berömda beteshagar utan problem med de betande djuren.

Solen gassade från en molnfri himmel och inte en vindpust. Nästan litet för varmt tyckte vissa … Vi kunde jämföra tygkvaliteter – min bomullströja gick att vrida ur, funktionsmaterialen torkade på rasterna.

Trots den korta turen hann vi med både medhavd lunch och en fruktstund på eftermiddagen.

Dagens led var bara 12 km, men med Moriabacken och Brösarps entre blev det kanske 16 – 17 km.  Lätt vandring …  och snart är vi på Brösarps gästgiveri. Dags att flytta med oss bilarna – en till Alunbruket och en kvar i Brösarp.

Finmiddag på Brösarps gästgiveri

Före middagen hinner vi med slapp i solen på deras SPA. Vi provade några behandlingar, jag massage med varma stenar. Trots solskydd är flera av oss rödbrända. Imorgon lånar jag solskyddskräm!

Och så avslutar vi dagen med finmiddag på Brösarps gäsgiveri. En eloge både till kocken och serveringspersonalen! Inget nattsudd direkt, vi somnade mätta och nöjda.

 

 


Fotoalbum dag 2

Klicka på första bilden, så blir bilden större. Använd pilarna för att bläddra framåt eller bakåt.


 

Dag 3: Brösarp – Alunbruket

 

Vi lämnar Brösarp bakom oss

Ännu en vacker morgon: Riklig frukost på altanen före avgång mot Alunbruket – vår sista anhalt den här gången.

Vi lämnar Brösarps villakvarter bakom oss och kommer ner i Verkeåns dalgång. Över bron vid den fina korsvikesgården Bengtemölle och klättrar sedan upp på Brösarps norra kullar.

Öppna vyer och försommarblommor i mängd. Ljung står fortfarande i gråbrun höstskrud, men vi kan föreställa oss att det är lika vackert nu som när ljungen blommar. Fruktstund, staketövergångar och nya kullar …

Upp och ner även här …

Vi lämnar det öppna landskapet och följer en liten grusväg fram till Vantalängorna, en känd rastplats för vandrare där man också kan övernatta. Vi nöjer oss med att kontrollera att vattenpumpen fungerar. Går över en liten bro och ser bokskogen torna upp sig framför oss. Snart möter vi Verkeån igen och klättrar upp och ner på den slingrande åkanten. Samspråket stillnar, bokskogen i försommargrönska gör oss allihopa berörda. Meditation?

Lunchpaus vid en pyttesandstrand under en bok vid den porlande ån. Njuter, vill inte komma fram till Alunbruket. Vi fortsätter att följa Verkeån uppströms och kommer snart till Hallamölle vattenfall. Vattenfallet har en total fallhöjd på 27 meter, det största i Skåne. Men det visar sig inte vara ett vattenfall utan ett 10-tal i rad. Kvarnens verksamhet lades ner på 1940-talet men tas i bruk på Möllornas dag.

Här är vi inte ensamma, folk har picknick, badar eller bara hoppar på stenarna.

Vi traskar vidare över nya staket och blomsterängar och når Andarum och industriområdet Alunbruket. Alunbruket sysselsatte under sin storhetstid 900 personer, men det var på 1700-talet. Nu var skifferbrotten övervuxna och slagghögarna såg ut som det omgivande landskapet, Brösarps kullar, fast i miniatyr.

 

Nu är vi framme vid vandringens slut, Alunbrukets B&B. 

Ett glas vitt i solen

Alunbrukets B&B är inrymt i en fin gammal korsvirkesgård och förutom övernattningsdelen finns här en fullsatt servering. Vi hämtar kaffe och saft och smiter in på vår egna lilla gård. En lätt dagsetapp på 14 km, så ingen är utmattad … Vi småpratar och läser i skuggan. Bilförflyttningen kombinerar Maria, Karin och Carin med en tur ner till havet. De rapporterar att vattnet var svinkallt.

Vid middagsdax blir vi serverade middag vid ett långbord uti i trädgården.

 

Vi summerar dagarna och planerar för nästa års vandring.

 

En maklig tur på det vackra Österlen. Vandra, researrangören, hade valt bra och varierade om än litet korta etapper. Asfalten dag 1 var felval av oss. Det är både bekvämt och en förutsättning att bagaget transporteras mellan övernattningsställena så vi slipper bära. Ett önskemål vore att bilarna också transporterats av Vandra.  

Det är vilsamt och trevligt att gå tillsammans med en grupp kvinnor och alla vill vara med nästa år igen. Kanske England eller Italien? Vi åker hem och rekar och så återsamlas vi till hösten röstar om vart vi ska 2018. 

Sverige eller utomlands? Eftersom det bara jag som är pensionär och kan disponera min tid fritt, är restiden en viktig faktor. Det visade sig att transporten till resmålet tog mellan 6 och 10 timmar beroende på färdsätt. Några av oss åkte bil, andra tåg och buss. Och på samma tid når vi många andra resmål. Utomlands ger en extra krydda.

 

Ett är säkert, de flesta av oss träffas i maj 2018!

 


Fotoalbum dag 3

Klicka på första bilden, så blir bilden större. Använd pilarna för att bläddra framåt eller bakåt.

IMG_0487SKRIBENT: Ingrid Österberg
FOTO: deltagare, de flesta kort har Sissi tagit

Om du vill läsa mera om eller av Ingrid, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

 

4 Kommentarer

  1. Ann-Britt Hellborg

    Jag älskar att vandra.Varit i Dolomiterna,Österrike och många ggr med min John på Kreta där jag är nu och njuter och vandrar.John dog hastigt nov.2009,men vi hann med många fina resor.Förstår att ni har det jättetrevligt.🚶☀

    Svara
    • Ann-Britt Hellborg

      Moderering?Vet ej vad som menas.

      Svara
      • admin

        Som vanligt, jag måste godkänna alla kommentarer. Din är godkänd. Kan du rekommendera Kreta?

        Kram Ingrid

        Svara
  2. Ove Andersson

    Spännande och inspirerande. Trots att vi varit på Österlen och de platser du beskriver så
    gav din reseskildring mersmak. Dit vill vi åka igen!

    Kram
    Madelaine & Ove

    Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande