FAVORIT I REPRIS

“Vi kom över havet” är Inger Göranssons recension av en bok som är värd att bli ihågkommen och läst. Handlingen börjar med att ett stort antal japanska kvinnor färdas över Stilla Havet till San Francisco för att möta sina blivande äkta män, som de aldrig mött, aldrig talat med… Trots dessa förutsättningar är det ett ”ömsint och poetiskt porträtt av de japanska kvinnorna”, av människor som vi inte vet så mycket om. 

Är du intresserad av böcker? Då rekommenderar jag tipsen om andra artiklar, som ligger i slutet av artikeln.

 

Vi kom över havet av Julie Otsuka

November 2012

Jag vill berätta om en bok, som jag just läst. Det gick fort att läsa den för dels är den kort, 171 sidor, och dels var det omöjligt för mig att lägga den ifrån mig innan jag läst ut den. Jag funderar på om detta är den bästa bok jag någonsin läst.

 

Boken heter Vi kom över havet och är skriven av Julie Otsuka, en kvinna född 1962 i Kalifornien och av bilden på bokens skyddsomslag att döma, av japansk härkomst. Detta är hennes andra bok och den har nominerats till National Book Award.

Boken handling tar sin början 1919. På ett fartyg på väg över Stilla havet färdas ett stort antal unga japanska kvinnor. De är på väg till San Francisco och där ska de mötas av sina blivande äkta män. De har aldrig sett dem men har fått fotografier och brev från dem. Männen är alla japaner och har i sina brev berättat om sina framgångsrika liv.

Men bilderna är falska, ofta 20 år gamla, och de framgångsrika liven är det si och så med. Livet för de japanska kvinnorna blir inte en dans på rosor. De sliter med sina män på fälten, rensar ogräs, tuktar vinrankor, plockar persikor, eller jobbar som hembiträden åt amerikanska fruar. De föder barn och åren går.

Plötsligt, och då har vi hunnit till december 1941, pekas de japanska männen och kvinnorna i USA kollektivt ut som förrädare. Anledningen är den japanska attacken mot den amerikanska marinbasen vid Pearl Harbor den 7 december. Är japanerna spioner, är de terrorister eller åtminstone potentiella terrorister? Misstänksamheten är stor och det slutar med deportation till okänd ort för alla människor med japansk härkomst.

Handlingen är en sak men det mest fantastiska med den här boken är ändå språket i den. Denna sällsamma historia berättas snabbt i korta meningar, nästan som upprepningar och just därför nödvändig att läsa vidare.

När den hemska dagen för deportation är inne börjar beskrivningen så här:

” Några av oss gav oss av gråtande. Och några av oss gav oss av sjungande. En av oss gav sig av med handen för munnen och ett hysteriskt skratt. En del av oss gav oss av berusade. Andra av oss gav oss av i tysthet med böjda huvuden, generade och skamsna. Där var en gammal man från Gilroy som gav sig av på en bår….”

På bokens omslag beskrivs boken som ett ”ömsint och poetiskt porträtt av de japanska kvinnorna…”. Och en eloge bör också ges till översättaren Ulla Roseen, som så bra fått fram just detta ömsinta.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande