November, december och januari är inte mina månader.

Jag saknar ljuset. Kommer snön blir det bättre men som inflyttad närking ser jag bara slask och halka. Kommer det dessutom en envis förkylning med multisnuva, hosta och heshet hamnar humöret på minusgrader.

 

Flyktingströmmarna har hejdats. Det ogina EU har tecknat ett avtal  med Turkiet, där  får flyktingarna samlas i läger vid gränsen mot Syrien, utan hopp.

EU, skapat för fred i Europa efter två världskrig, riskerar att falla sönder. Populister står och stampar i kulisserna. Alla vill få fördelar men få vill betala.

Trump väljs till USA:s president och har nu också installerats. Han är ingen stabiliserande faktor om jag så säger. Vad som är ännu värre är det stöd han får av sina anhängare.

 

Finns det någon ljusning? Vad kan vi göra? Plötsligt mindes jag en dikt av Esaias Tegnér,

 

Det Eviga.

Väl formar den starke med svärdet sin värld,

Väl flyga som örnar hans rykten;

Men någon gång brytes det vandrande svärd

Och örnarna fällas i flykten.

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, Det dör som en stormvind i öknen bort.

 

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd

Lugn står hon med strålande pannan.

Hon leder igenom den nattliga värld

Och pekar alltjämt till en annan.

Det sanna är evigt: Kring himmel och jord Genljuda från släkte till släkte dess ord.

 

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut

Från jorden dess trampade lilja.

Erövrar det onda all världen till slut,

Så kan du det rätta dock vilja.

Förföljs det utom dig med list och våld, Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

 

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,

Tar mandom, lik Gud, och blir handling.

Det rätta får armar, det sanna får röst,

Och folken stå upp till förvandling.

De offer du bragte, de faror du lopp, De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

 

Och dikten är icke som blommornas doft,

Som färgade bågen i skyar.

Det sköna, du bildar, är mera än stoft,

Och åldern dess anlet förnyar.

Det sköna är evigt: Med fiken håg Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

 

Så fatta all sanning, så våga all rätt,

Och bilda det sköna med glädje!

De tre dö ej ut bland människors ätt,

Och till dem från tiden vi vädje.

Vad tiden dig gav må du ge igen, Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

 

Denna dikt är en uppmaning till oss alla!

Alternativet är den starke, han står där ensam.

 

 

 

 

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

klas-150x150Text och illustration: Klas Göransson

Om du vill läsa mera om eller av Klas, gå till hans blogg. Där finns också hans galleri. KLICKA HÄR!

 

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande