Är man född i Bergsslagen och finns det många i släktens som är mörkhåriga och lätt blir solbrända måste ju det bero på att det finns valloner i släkten. Till skillnad från annat ”utländskt blod” var det fint att vara vallonättling.

Så jag startade min forskning övertygad om att det fanns valloner någonstans på mödernet men de är hittills okända.

När vi var nygifta tyckte jag det vore trevligt att visa upp min och min moders födelsebyggd, det vill säga Ludvika, Grangärde och Norrbärke. Min kära Inger lockade mig att gå till kyrkböckerna i Ludvika och leta släktingar. Och så har det fortsatt.

Här kommer en del av släktens historia.

Judarnas uttåg.

1678 föddes i staden Wien en flicka. Hennes föräldrar var judar, morfadern rabbin. Förmodligen tillhörde släkten den judiska överklassen, de som var finansiärer, bankirer, köpmän och inte sällan tjänstemän hos kejsare och adel. Dessa judar skyddades av över- och kungligheten, om inte för annat så för sin ekonomiska makt.  Men förr eller senare drabbades de av förvisning, men under ordnade förhållanden, ”fattigjudarna” drabbades oftare av pöbelns raseri, allt kunde ju skyllas på judar.

Den lilla familjen försökte flytta till ett säkrare och mer tolerant land, där de inte skulle förföljas. Men inget land vill ha dem. De sökte en fristad i Holland som också hade en stor judisk befolkning.  Men där var det en fejd mellan de två stora judiska lägren.

Var kunde familjen få en fristad? Familjefadern Jacob Moses fick kontakt med det svenska sändebudet i Holland. Enda möjligheten att komma till Sverige och slippa förföljelse av katolska kyrkan och habsburgska väldet vore att konvertera till den rena lutherska läran. Kanske hade han de tankarna redan i Wien?

Kopparstick.

Det svenska sändebudet tog kontakt med konungen Carl XI och familjen fick tillsammans med en annan judisk familj komma till Stockholm och där undervisas i den rätta tron. Efter examination döptes familjerna den tjugonionde September 1682  i Tyska kyrkan i Stockholm. Den nu treåriga flickan fick namnet Maria Christina Renata, fadern  Gustav Michael Renatus. Maria Christinas mamma fick namnet  Hedvig Eleonora. Den andra familjen fick namnet Mandel.

Konungen och drottning var närvarande liksom högadel, biskopar och menighet. Denna händelse skildrades på ett kopparstick.

Grevinnan  Anna Maria Cruus fattade tycke för Maria Christina och anställde henne som sin kammarpiga på Vinäs slott. Flickan var då14 år gammal. Där träffade hon slottsprästen Fulmo Dansson och vid sexton års ålder gifte hon sig med den fjorton år äldre mannen.

Fulmo Dansson, son till greve Leijonhufvuds betrodde tjänare Dan i Hula, föddes i Hula 1659. Grevinnan på slottet intresserade sig för pojken, såg till att han fick studera på Västerviks trivialskola, sedan vid gymnasiet i Linköping och slutligen sju års studier vid Uppsala Universitet.  Men Fulmo var inget läshuvud och återkom till Vinäs utan examen. I början var han där slottspräst men fick sluta med detta då han inte godkändes av domkapitlet. Svärfadern Gustav Michel Renatus skrev dit och bad att svärsonen skulle få bli präst vid Vinäs slott fick han som svar ”När Fulmo blifwer capabel thertill sa wil man honom thet icke  förneka”.

Fulmo fick i stället bli jordbruksinspektor för det omfattande jordbruket och det var säkert bättre för den praktiskt lagde Fulmo. Familjen bodde först på slottet men flyttade så till Helgenäs herrgård.

Maria Christina födde femton barn. Hon dog vid 70 års ålder, hennes make blev 86 år! Båda begravdes i Eds gamla Kyrka!

Liksom av en händelse ligger Hula 1 ½ mil ifrån vårt sommarhus på Stora Askö, det visste vi inte när vi köpte vår sommarskola. Inte heller visste vi att hustru Inger hade anor från ön. Och var fanns vallonerna!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande