För ett tag sedan läste jag om en australiensisk sjuksköterska som i hela sitt liv arbetat med människor i livets slutskede. Hon hade därmed suttit vid många dödsbäddar under sin långa yrkeskarriär.

Senare hade hon gjort en sammanställning av vad de personer  helst villa prata om vid dödsbädden  och som kändes viktigt för dem.

Bland annat såg hon som en röd tråd i dessa samtal att oerhört många ville berätta vad de ÅNGRADE med det liv de levat, och det visade sig vara fyra återkommande delar enl. nedan

  1. Att man inte levt det liv som man själv ville, utan ofta försökt leva upp till vad man trodde att andra förväntade sig av en.
  2. Att man arbetat alldeles FÖR mycket.
  3. Att man inte hade umgåtts mer med goda vänner än man gjort.
  4. Att man INTE tillåtit sig själv att vara lycklig.

För mig var detta en intressant läsning, och med det vill jag ha sagt att man behöver  inte vara döende för att inse att det är vissa saker man redan i livet kan ångra att man inte gjort.

Jag brukar alltid försöka säga att det ”som har varit har varit” förvisso sant, men det till trots händer det att jag kan fastna vid vissa saker som jag med den livserfarenhet jag i dag har skulle gjort på ett annat sätt. Känns det igen av fler än mig?

När det gäller punkt 1 i ovanstående text, så stämmer det in på mig ganska bra. Jag har oftast sett till att andra varit tillfredsställda med vad jag gjort i högre grad än jag frågat efter vad jag själv velat, dumt så klart men men…..

För att inte allt för mycket fastna i detta resonemang försöker jag i stället numer att lära av mina fel, och tänka mer på mig själv, för jag har rätt att vara LYCKLIG!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande