När jag fick min cancerdiagnos började jag direkt leta efter litteratur skriven av patienter som haft cancer och helst blivit bra, och som berättade hur behandlingarna gick till och hur de klarat av detta. Men jag hittade inte så mycket. Jag fick tips på några titlar, men de gick inte längre att få tag på. Dessutom är gammal information inte så relevant. Det händer mycket inom forskningen på cancerområdet.

Jag kände ett starkt behov av att föra dagbok och dokumentera min sjukdomstid. Detta för att lättare bearbeta vad som skett och att få lite perspektiv i efterhand. Jag vet också hur lätt det är att glömma och de kortfattade läkarjournalerna säger inte så mycket. När jag sen också från olika håll fick budskapet att jag borde föra mina erfarenheter vidare så kom idén att jag naturligtvis skulle publicera mina personliga lärdomar och kunskaper. ..//..

"Min cancer - en resa i kropp och själ" av Solweig Wessman

Detta är alltså en bok skriven till dig som fått en cancerdiagnos och till dina nära och kära. Kanske kan den hjälpa till att förstå vad som händer i kroppen och framför allt vad man själv kan göra för att förbättra sina prognoser och må så bra som möjligt under behandlingstiden och efteråt.

Jag har skrivit rent mina mycket personliga dagboksanteckningar och fyllt på med lite fakta som jag hämtat från olika håll och jag har också lagt in en del citat som jag genom åren haft med mig. I slutet av boken kommer tips på kost och qigongövningar. Boken baserar sig på mina upplevelser och funderingar. ..//..

Resan börjar

Väskan var färdigpackad, biljetter, visum, logi – ja allt var klart inför den spännande Kinaresan som jag och min vän Eva S skulle göra. Vi avsåg att besöka ett heligt taoistiskt berg i Sichuan och bo, träna qigong och meditera tillsammans med de taoistiska munkarna. Jag såg fram emot en härlig upplevelserik och stärkande resa.

Det här skedde i april 2010, men det fanns mer än ett orosmoln.

Redan på kvällen den 17 februari hade jag upptäckt en blödning som jag vid min ålder av 63 år inte skulle ha. Jag ringde genast på morgonen dagen efter till min gynekolog och fick tack och lov tid samma dag. Väl där lugnade han mig med att det syntes inget allvarligt utan blödningen berodde bara på sköra slemhinnor, det fanns inga tecken på något ovanligt eller malignt..//..

Ledsen, skör, drabbad av sveda och värk åkte jag hem. Blödningarna fortsatte, dock med en del uppehåll och jag försökte intala mig att allt var som det skulle. En resa till det heliga berget, med helande behandlingar och promenader i en otroligt naturskön miljö skulle nog göra mig gott. Men jag blev inte av med den malande oron. Skulle jag orka med resan? Jag kände mig inte alls i form. Tänk om det i alla fall är något allvarligt och att jag utsätter kroppen för något som den inte klarar av?

Som vanligt kom ”ödet” och räddade situationen Den slumrande Eyjafjallajökull på Island vaknade till liv och spydde ut eld och aska. Ja så till den milda grad att alla flygplan ställdes in. Vi kom helt enkelt inte iväg till Kina…//…

Strålbehandlingen börjar

Onsdagen den 30 juni var det dags för första strålbehandlingen. Jag hade inledningsvis ett mycket bra samtal med en väldigt rar och trevlig röntgensköterska och sen fick jag min första strålningsbehandling i det rum som skulle bli ”mitt”, dvs. rum 8, som var vackert utsmyckat i taket med en ljusinstallation. Det var underbart att ligga och titta på de vackra ljusen som skiftade i storlek och färg. Jag kunde visualisera hur jag ”drog in” de olika färgerna till de olika organen enligt kinesisk medicin. Andades in och tog emot strålning där det behövdes, och andades ut det onda, det maligna.

Konstverket i taket heter ”Färgbubbel” och är gjort av Aleksandra Stratimirovic och består av 200 ljuspunkter på en 20 m² stor yta. Ljuspunkterna förändras gradvis i intensitet och färg i ett lugnt tempo. Mycket fascinerande.

Jag blev med tiden riktigt hemmastadd i rummet. Jag låg på rygg på en höjbar brits med benen förankrade i gipsavgjutningen och slappnade av. Strålkanonen arbetade runt mig, först framifrån, sedan ena sidan, sedan underifrån och sen andra sidan. Själva strålningen är helt smärtfri men jag kände redan första dagen lite sveda och värk i höger höft, men kanske var det bara inbillning?

Patienterna hade inga bokade tider för strålning utan det var drop-in som gällde. Det var utmärkt att vi slapp bestämda tider. Ibland kunde det gå fort och vi behövde bara vänta en kvart, men ibland kunde det ta flera timmar. Vi som satt där hade  inte så mycket annat oss för och det var riktigt trevligt och roligt att sitta och prata med de andra. Vi blev med tiden rätt bekanta och kunde skämta friskt om än det ena och än det andra….//…

[dropshadowbox align=”none” effect=”lifted-both” width=”autopx” height=”” background_color=”#ffffff” border_width=”3″ border_color=”#a5cfe9″ ]Texten är ett utdrag ur boken “Min cancer – en resa i kropp och själ” och är skriven av Solweig Wessman. Boken kan köpas på Adlibris, KLICKA HÄR.[/dropshadowbox]

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande