TEMA Mötesplatser som kombinerar social samvaro och olika former av aktiviteter

”Innan jag reste så var jag mycket medveten om min ålder och såg väl det lite som ett möjligt handikapp, men då jag reste hem igen så var känslan av helt annat slag. Min ålder och erfarenhet kändes som en rikedom.” Så sammanfattar Britt-Louise Flemming sin volontärresa till Indien.

Jag undrar vart nästa resa går/gick …

 

Underbara upplevelser i Indien

Maj 2013

Nu är min ungdomsdröm slutförd och jag återkommit till svensk jord efter 8 veckor i det fantastiska Himachal Pradesh i norra Indien.

En fantastisk resa som jag gärna vill att Du ska få ta del av och inspireras av.

Då jag i november hittade en resesajt från Good Travel väcktes min ungdomsdröm om att resa ut i världen för att kunna göra en humanitär insats någonstans där behov fanns och helst skulle det vara i arbete med barn och ungdomar. Nu var jag ju redan fyllda 66 år och trodde att ”loppet är nog kört”, men kunde inte släppa tanken, utan hörde mig för med resebyrån Good Travel.

Efter ett positivt svar från organisationen i Indien så startade jag mina förberedelser: Förnya passet, vaccinationer, ansöka om Visa, kolla försäkringar m.m. Även förberedelserna kändes spännande och innebar ju en förväntan.

Då tiden för avresa närmade sig så fick jag även kontakt med en blivande reskamrat; Caroline från Nyköping, endast 5 mil från mig. Det kändes tryggt och bra, då var vi två som kunde tala svenska med varann emellanåt eftersom engelskan var det språk som jag nu skulle bruka under de kommande 8 veckorna i Indien. Mina språkkunskaper var ju lite ringrostiga men dom fanns där i alla fall och jag skulle ju vara ”engelsklärare” i Indien så det var ju bara att träna upp sig.

Avresa den 7 mars från ett snörikt Sörmland. Var tvungen att ha en vinterjacka på plus halsduk, vantar och mössa. Resan gick över Helsingfors men efter ca 9 timmars flygresa så landade vi i miljonstaden Dehli i delstaten Haryana i Indien. Värmen fanns där och det var underbart! Mötte så mina blivande ”kollegor”, 10 st s.k. ”Grouwn ups” alltså vuxna volontärer. Vi var 10 kvinnor och 1 man! Härliga människor från olika hörn av vår jord; USA, Skottland, England, Brasilien, Finland och Sverige.

Transport i bilar till staden Jaipur: Ett trafikens kaos var vår eniga mening men så otroligt spännande. De ca 6-7 timmarna med bil gick fort då vi var tvungna att hålla koll på alla åsnor, apor, kor, hundar, cyklar, bussar, tuk tuks, lastbilar, kameler och människor som också befann sig på den väg vi åkte på.

Volontärorganisationens kontor ligger i staden Jaipur och där skulle vi förbereda oss inför vårt uppdrag som volontärer. Vi fick under 3 dagar lektioner i Hindi, Indiens religioner, kvinnornas situation i Indien samt presentation av våra kommande uppdrag i byn Bundla i norra Indien.

Vårt boende under dessa dygn ordnades genom att vi bodde som gäster i Indiska familjer i Jaipur. Mycket trevligt då vi fick chansen att komma lite närmre det indiska levnadsmönstret i denna del av Indien. Själv bodde jag hos en Juvellerare med fru, och 2 barn. De hade även en egen chaufför med familj boende i huset så det var en mycket välbeställd familj. Dessa tre dagar i Jaipur innebar också besök på Marknaden med massor av billiga ”fynd”, vi kände oss mycket rika då den inhemska valutan rupie gjorde oss ”turister” till miljonärer. Besök på Boulewoodfilm var också helt annorlunda än en vanlig filmkväll i Sverige.

Jaipur-dagarna avslutades med ett besök i Amber Fort. Snarare ett Versaille-palats än ett fort. Helt otroligt vackert utsmyckat i marmor. Vår entré i fortet gjordes per elefantrygg vilket gjorde denna upplevelse till en riktig 10-poängare. Att sitta på ryggen på detta mäktiga djur och sakta vagga uppför en brant backe kändes verkligen stort.

Nu skulle vi åka vidare till staden Agra. Resan gick per tåg och tog ca 6 timmar men en skön hotellnatt väntade. Upp i ottan för att kunna njuta av ett av världens 7 underverk: Taj Mahal, och vi ville se det i gryningsljuset. Taj Mahal går knappt att beskriva med ord, såååå otroligt vackert. Jag grät av lycka över att en gång i livet få uppleva något så vackert skapat av mänsklig hand.

Efter denna fantastiska dag så väntade en mindre fantastisk natt. Sovvagn i tåg upp till Himachal Pradesh. 15 timmar senare klev vi av tåget i en annan del av Indien. Ytterligare 6 timmar senare så var vi framme i vår Camp i byn Bundla. Detta var min kommande boplats för 7 veckor framåt.

Här var så vackert. De vitklädda topparna från Himalajas berg låg nästan bakom vårt hus. Det var visserligen rätt långt bort till bergen men vyerna var hisnande. Och luften kändes så ren och klar, liknade svensk sommar. I träden runt campen bodde en stor flock apor som vi ibland fick närkontakt med. Det kändes så skönt att äntligen få börja ”jobba” nu efter en veckas turistande!

Efter att ha fått våra olika ”projekt” presenterade så valde jag att vara engelsklärare i en skola med barn i åldern 5 – 12 år. Jag fick en liten klass till att börja med, de 4 yngsta barnen som var väldigt blyga. Vi var 5 st volontärer på denna skolan. Vi planerade och samarbetade inför varje skoldag. Det var mycket sång och lek på engelska också, inte bara sitta och skriva i böcker. Våra elever gjorde stora framsteg för varje vecka som gick och hälsade oss varje morgon med orden ”God morning ma´m”, varefter de snabbt sprang ner på skolgården för att sjunga välkomstsången ”Say good morning, say good morning, how are you, how are you……..” Det var underbart att se deras glada leenden varje dag då vi kom med våra lådor och kassar med allt roligt materiel vi bar med oss.

På eftermiddagarna var jag läxläsningshjälp för en lätt handikappad pojke på ett hem för utvecklingsstörda. Det var 12 pojkar som bodde på detta hem, volontärer var där som hjälp och stöd i deras utveckling. Det kändes otroligt värdefullt att kunna vara här och kunna hjälpa dessa barn även om det var jobbigt ibland.

Jag gjorde även en veckas ”avhopp” från skolan för att vara på ett Day Care Center. Här skulle jag ha engelska lektioner för små barn mellan 1,5 – 3 år, men det kändes lite väl svårt. De hade ju inte lärt sig tala hindi ännu! Jag återgick till min skola igen för att sedan stanna där alla veckor som jag gjorde mitt volontäruppdrag. Det var ändå en erfarenhet rikare!

Veckodagarna i Bundla såg rätt lika ut: Vakna vid 7-tiden, ut i korridoren och hämta varmt vatten i en hink för att slippa duscha kallt, duscha med hjälp av en hink och en liten kanna, kl. 8.00 frukost därefter planering av förmiddagens arbete, kl. 9.30 hämtning i bilar till våra skolor, kl. 12.30 hämtning för hemresa till lunch, kl. 13.00 lunch, kl. 14.00 ev. lektion i hindi eller matlagning, kl. 15.00 planering av eftermiddagens arbete, kl. 15.30 hämtning i bilar till våra skolor, kl. 17.30 återresa till campen, kl. 18 – 19 yoga, kl. 19.00 middag varefter vi var lediga för dagen.

På helgerna planerade vi för egna aktiviteter. Min grupp: ”The Grouwn Ups” var under en helg till staden Amritsar och tog del av ett spännande evenemang vid gränsen mellan Indien och Pakistan. Det liknade en fredlig styrkedemonstration mellan dessa före detta fiender, men med inslag av sång, dans, parader och folkets jubel.

I Amritsar ligger även den ”Gyllene Temlet”. Det är Sihkernas heligaste plats i Indien vilket innebar väldigt många turbanklädda män. Templet som ”flyter” mitt i en konstgjord sjö är helt klätt med guld både på utsidan och insidan är underbart vackert. Vi besökte denna plats både på natten i fullmånens sken och i morgonens dagsljus. Lika mycket människor vilken tid det än var på dygnet!

En plats som alla vi volontärer gärna åkte till om och om igen var den lilla orten MacLaudigain som låg 2 timmars bussresa bort från vår camp. Högt, högt upp mellan de vitklädda topparna av Himalaja så kunde man här starta sin ”Trecking”, skärmflyga eller bara vandra runt bland alla marknadsstånd och shoppa, allt från kläder, smycken, souvenirer eller religiösa tillbehör.

I orten MacLaudigain låg också Dalai Lamas heliga tempel vilket man bara måste besöka. Där fanns lugnet och stillheten, så en stunds meditation kändes mycket rätt i sällskap med den ”guldklädde” Buddha som vakade över de mediterande.

För mig så blev det en helt annan plats som kändes som resans höjdpunkt, och det var det mer än 1000 år gamla Fortet i Kangra. En skapelse i sten som som var dekorerad av vackra skulpturer, delvis nerrasade efter en jordbävning år 1905, men ändå så otroligt att kunna få se denna gamla byggnad. Fortet låg mycket högt upp och utsikten runt omkring var fantastisk.

Det var enkelt att resa till staden Kangra med lokal buss liksom med ett litet tåg som allmänt kallades ”Leksakståget” då det gick på en smalspårig järnväg.

Nu kanske det inte var alla platser och vackra byggnader som var resans höjdpunkter egentligen, utan det var alla de underbara människor man mötte i Indien. De söta och alltid lika glada barnen, de mycket vänliga leende människorna och alla de övriga volontärerna från jordens olika hörn.

Innan jag reste så var jag mycket medveten om min ålder och såg väl det lite som ett möjligt handikapp, men då jag reste hem igen så var känslan av helt annat slag. Min ålder och erfarenhet kändes som en rikedom vilken var mycket uppskattad av alla jag kom att möta under dessa 8 veckor.

Mitt beslut inför hemkomsten var att fortsätta att sköta min hälsa på bästa sätt för att kunna planera inför nästa vinters volontäruppdrag någonstans där ett behov finns. Mina nyfunna vänner peppade mig till nya spännande uppdrag.

***************************

Läs gärna också om Ewa Klerhags resa till Sydafrika (LÄNK) och Ethel Lunds resa till Rumänien (LÄNK).

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande