Att inneha en trädgård innebär självklart en massa jobb, men renderar å andra sidan till mycket glädje för både kropp och själ, vilket i många lägen kan vara den bästa medicinen för oss människor.

Maken och jag hade en egen täppa till vårt hus som vi vårdade ömt under 37 år. I ärlighetens namn var det mest maken som lade ner det största arbetet i vår trädgård, men å andra sidan var han den som hade bästa anlagen. Han odlade en hel del av blommor själv i vårt växthus, där också tomater och gurka trängdes bland alla plantor.

[print_gllr id=626]

I trädgården fanns också en liten springbrunn på baksidan av huset som kantades av spireabuskar och flocks, samt en del andra marktäckande perenner i olika färger.

På våren blommade det lökar i gräsmattan och i rabatter, och skilla samt liljenkonvaljer vid den stora stubben, samtidigt som den rosa vackra vildapeln lyste upp hela gatan, och de stora spireabuskarna i sin snöklädda dräkt kantade vår altan på framsidan av huset.

På sommaren klättrade clematisen på husväggarnas spaljeer, samtidigt som pionerna av skilda slag blommade i kapp med rosor och andra blommor.

Den vackra eken spred skugga över den lilla uppbyggda “rondellen” som alltid var fylld med blommor.

Längre fram på sommaren var det dahlior och kallor samt alla frösådda blommor som spred glädje för oss.

Att sedan bara sitta ner under lönnen på trädgårdsmöbeln med en kopp kaffe var oslagbart, det kan vem som helst inse.

Dock har “var sak sin tid”, och nu får vi njuta av en blommande balkong, och minnas alla fina härliga trädgårdsstunder. För fina glada minnen kan man leva på i evighet.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande