Det fantastiska med Toscana är att man kan njuta av landskapet under alla årstider. Vi kom dit i början av juni och vädret var som vanlig svensk sommar (vilket betyder kallt för årstiden i Toscana). Vi tog oss dit med Ryanair (till Pisa) och hade bokat hotell i staden Montecatini Terme, som ligger ungefär mellan Pisa och Florens. Som namnet antyder var det en uppskattad kurort redan under romartiden. Staden visade sig vara en utmärkt utgångspunkt för våra dagsutflykter.

Eftersom vi var fem personer mellan 62 och 89 år hade vi hyrt en minibuss för att sitta bekvämt och få plats med en rullator – som för övrigt väckte stor uppmärksamhet och beundran. Tydligen är det mycket ovanliga hjälpmedel i Italien. Inte minst småpojkar var den äldre damens framfart med detta spännande fordon.

En nackdel med bussen var dock att insteget var ganska högt. Nästa gång ska vi beställa en buss med pall eller stege!

Vy från Vinci, konstnären Leonardo da Vincis födelseby.

Med vår bekväma buss (den var alltså bekväm när man väl tagit sig in i den) körde vi nästan 100 mil på mestadels småvägar och fick inte se bara Toscanas berömda kullar, utan vi vågade oss även högt upp på slingrande bergvägar. Vi var som högst på 1,100 m.ö.h. och där kunde vi njuta en andlöst vacker utsikt över landskapet. Vi avråder dock bestämt från att försöka navigera på småvägar efter mörkrets inbrott, för vägvisningen är, om inte dålig så annorlunda mot den vi är vana vid. Så kvällstid var det Autostradan som gällde.

Längs de mindre vägarna finns gott om små städer och byar, där man lätt hittar utmärkta matställen och där man kan efter hunger och läggning äta en läcker en- eller flerrätters lunch eller middag.

Naturligtvis besökte vi såväl Florens som Siena och Pisa, och det var fantastiskt att få se allt detta, som man läst och hört så mycket om, i verkligheten. Men ofta kan det vara så att de mindre kända platserna ger de oväntade och bestående upplevelserna.

Redan andra dagen beslöt vi oss för att fara till den närbelägna staden Lucca, som de flesta i sällskapet inte visste något om. Trots ihållande regn den dagen, visade sig hetta bli en av veckans riktig höjdare.

Staden Lucca är byggd på en gammal romersk stad och torget är byggt ovanpå den gamla amfiteatern, det är alltså ovalt. Det ger en mycket speciell stadsbild eftersom de smala gatorna följer den ursprungliga amfiteaterns rundning.

Lucca är omgiven av en rejäl ringmur, så man kan inte irra bort sig, men flera gånger stod vi ändå i en gatukorsning och vände rådvilla på vår karta för att försöka lista ut var vi befann oss. De smala gatorna gjorde att man inte såg eventuella “landmärken” förrän man var alldeles inpå dem.

Så vitt vi kunde förstå, så var det en genuin liten stad, där det bodde “vanliga” människor. Det fanns gott om små opretentiösa kaféer där stadsborna slank in för en espresso. Där var också välgörande fritt från traditionella turistshoppar och souvenirbutiker. Däremot fanns det flera små trevliga gallerier med allehanda konsthantverk och med smycken, målningar och keramik.

Från alla små balkonger vällde det ut pelargoner och allehanda andra vackra blommor, så det kändes nästan som att gå runt i en blomsteraffär.

Kanske var det just bristen på förväntningar som gjorde att vi, trots vädret, blev så betagna av Lucca.

Veckans andra överraskning var den pyttelilla staden Panzano in Chianti. Den finns garanterat inte med på våra turistkartor. Vi for upp (de flesta små städer och byar ligger högt – på en kulle eller klippa) på vinst och förlust för att äta lunch. Döm om vår förvåning när vi hittade inte mindre än tre restauranger med menyer som kom det att vattnas i munnen, och alla hade de från olika håll utsikt över den nedanför liggande dalgången.

Matbutik efter den väg som är känd från Bo Holmströms TV-program "Solens mat".

Vi hade just besökt Greve in Chianti, berömt för Bo Hagströms populära TV-program “Solens mat”, lokala delikatesser som överdådiga skinkor och traktens oliver och olivolja. Naturligtvis smakade vi också det lokala Chiantivinet.

Efter en lång njutningsfull lunch i Panzano in Chianti vandrade vi runt på den lilla stadens knaggliga gata och tittade vår vana trogen in i kyrkan. Den var enkelt inredd, men i koret lyste en fantastisk målning.

"Modern" altartavla i Chianti.

Vid första anblicken såg den ut som en traditionellt uppbyggd altartavla i barockstil med motivet Jungfru Marie himmelsfärd. Men när man tittade närmare på tavlan såg man att Maria själv är klädd i en enkel blå jeansklänning och att den kryllande folkhopen som åser hennes upphöjelse är klädda i moderna kläder.

Vi stod länge helt betagna och beundrade denna altartavla, som lyste som en juvel i den för övrigt spartanska kyrkan. Så fick vi i denna lilla okända bergsstad uppleva både materiell och andlig spis, som vi aldrig kommer att glömma.

Efter en vecka fylld av vackra vyer, fantastisk konst och arkitektur, god mat och gott vin återvände vi till ett sommarfagert Sverige – inte så illa det heller!

Den enda besvikelsen var möjligen att maken inte fick se de omtalade liljorna i Toscana stå i blom.

Stadsplan över Florens centrum där namnet på varje gata och varje sevärdhet även står i blindskrift.

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande