Lagom tidigt på lördagsmorgonen går vår bil mot Solna, vi ska se och höra Carmina Burana på Folkoperan. Vår vän Z är inte operaintresserad, han firar i stället weekend med sina synnerligen goda  vänner i Mora by.

Av: Klas Göransson

Väglaget är bra och ännu är inte så många ute på vägen. Så här på senhösten står solen lågt över skog och fält, skuggorna blir långa. Fälten är nysått gröna, plogat-harvat i minst tio olika nyanser av brunt. Längre bort ligger de i träda och färgen skiftar i olika gulbruna nyanser. Längre bort står granskogen mörkgrönt dyster. Lövträden är nakna men skäms inte för det.

Det kan vara skönt med en avstickare till ett kafé och tankställe, även utställe. Vi svänger av till Hummelstad, vårt vanliga pausställe. Men det är stängt, stora vägen är ju flyttad. Vi får ta gamla vägen till Enköping, innan vi återfinner E18.

Ekolsund får bli vår rastplats, skönt att sträcka på benen. Bilen behöver också tankas. Själva avstår vi från kaffe, snart är vi framme i Solna hos bror och svägerska, de väntar med lunch. Snart, trodde vi. När vi nalkas Solna finner vi att infarten håller på att göras om, GPS, GPS-avläsare och vägskyltning stämmer inte överens. Så vi snurrar runt utan att riktigt veta var vi är, kommer ut på E18 igen och först framför Karolinska sjukhuset hittar vi användbar väg, den godkänns också av GPS.  Det är något visst med Solna. Vi kör oftast vilse, denna gång stjälptes vi av  vägskyltning och en inte helt uppdaterad GPS.

Vi får en god lunch, pratar glatt och mycket. Tiden går snabbt. Föreställningen börjar klockan fyra, och vi fick rusa till tunnelbanan. Som alla upplysta människor vet har SL bytt biljettsystem men vi är vana vid den gamla remsan och trodde det gick att ”stämpla” två resenärer på samma kort, det gick inte alls. Och tåget går alldeles strax. Vi ordar inte mer om det, vi kommer fram till Folkoperan i tid, fast knapp.

Carmina Burana är en vissamling från tolvhundratalets Tyskland och skrivet på latin. Kan nog kallas studentikos och studentspexen vid de gamla universiteten är en fortsättning på traditionen.  Visorna är känslosamma och de första visorna är klagande, livet är kort sagt orättvist. Sen kommer våren med glädje, flickor och kärlek. Livet på tavernan besjunges. Alla dricker, en del spelar. En visa berättar om svanens hädanfärd på stekspettet, ”brunstekt och svårt bränd”.  Många visor handlar om kärleken och inte bara den höviska kärleken. Mer om detta skriver jag inte, för den intresserade finns www.naktergalningarna.se /carmina burana sv.htm. Verket är tonsatt av Carl Orff 1936

Ur programmet saxar jag Mellika Melouani Melani, konstnärlig chef på Folkoperan och idégivare:

På Folkoperan vill vi att det nya möter det gamla. Därför kommer Du först att träffa våra äldre damer. De kommer att ta hand om Dig en stund och berätta lite om sig själva. Om sina långa liv. Sedan börjar soundtracket. Den stora kören, solisterna, slagverket, pianot, blåsarna. Kören sjunger om ödet som styr våra liv, som är opålitligt och ondsint och där all lycka kan försvinna på ett ögonblick. Men också om att Amor flyger överallt och att alla dricker och att våren är längtans tid. Folkoperan och damerna längtar efter att få träffa Er, ära publik, och dela livet med Er en stund.

Denna förklaring täcker allt. Föreställningen växlar mellan sorg och glädje, hat och kärlek.

Föreställningen varar 1½ timme, rörda kommer vi ut på gatan. Vi går så till en nyöppnad restaurang och äter musslor.  En brorsdotter ansluter till musslorna och sen fortsätter vi hem till henne för en kopp kaffe. Och där träffar vi brorsdotterns dotter.

Lagom trötta promenerar vi till tunnelbana och denna gång är vi utrustade med nödiga kort. Hemkomna är vi trötta och somnar snällt in. För första gången på tre månader sover jag hela natten! Vi vaknar så till kaffedoft, äter samspråkande frukost. Plötsligt blir det dags att åka. Vi hade lovat ”barnen” att komma till elva-kaffet för att hämta Z. Vi blir välkomnade, inte minst av Z. Vi berättar så om kvällens upplevelser. Så blir det dags att åka hem, men först en avlastande Z-promenad.

Solen skiner även nu när vi kör hem. Den står lågt och bländar av och till.

Du, om Du inte sett Carmina Burana på Folkoperan, håll ögonen öppna, det sägs att den kommer tillbaka hösten 2014.

Solen skiner när vi åker hem efter en lyckad utflykt.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande