Har ni någon gång sytt i en knapp? Det har ni naturligtvis. Men ni har inte sytt i en knapp med mina darriga händer. Då förvandlas denna enkla sak till ett konststycke.

LE synålDet börjar med att jag tar fram mitt syskrin, en gammal, lätt rostig plåtburk. Där finns det mesta jag behöver. Nålar av olika dimensioner, svart och vit tråd, ett antal bortslitna knappar samt ett måttband. Vad jag ska ha måttbandet till vet jag inte, men det kan vara bra att ha.

Efter att jag, med hjälp av en pincett, letat reda på den största nålen, är det dags att välja tråd. Vit tråd går ju bara att använda till vita knappar, så det får bli den svarta. Svart passar till allt, utom till vitt.
Jag radar upp det jag behöver på köksbordet. Skjortan, nålen, knappen och en sax. Innan jag börjar arbetet, laddar jag och trycker igång kaffebryggaren.

När jag sätter mig vid bordet och ska börja, har nålen försvunnit. Efter en stunds letande, hittar jag den lilla uslingen på golvet. Har ni försökt att ta upp en nål från golvet med fingrarna? Fram med pincetten igen. När jag äntligen sitter vid bordet igen, med nålen och en lagom lång tråd, börjar den svåra delen av arbetet. För vissa är det här ett nöje, inte för mig.

Hur någon kan konstruera en nål med ett öga, obetydligt större än tråden är tjock, övergår mitt förstånd. Troligen någon med väldigt god syn, men utan en tanke på sina medmänniskor.

Det är nu jag skulle behöva ett förstoringsglas. Jag har ett väldigt bra exemplar, men med nålen i vänster hand och tråden i den högra, är det inte så lätt att använda det. Jag slickar omsorgsfullt på trådänden och måttar. På något vis missar jag till höger hela tiden. Jag försöker att sikta till vänster, men då missar jag till vänster. Ansträngningen får mina händer att darra mer än vanligt. Efter ett oräkneligt antal försök, befinner sig plötsligt nålsögat och tråden på samma ställe. Där satt den.

När jag syr i en knapp, börjar jag, liksom de flesta, underifrån. Upp med nålen genom tyget, trä på knappen och sedan tillbaka. Så långt är det lätt. Nu ska nålen tillbaka upp, genom ett litet hål, som jag bara ser ovanifrån. Jag trevar och trevar med nålspetsen, och det slutar alltid med att jag kör in nålen i tummen. Efter omplåstring, och ett antal nya försök, får jag så småningom knappen att sitta fast. Det händer faktiskt att knappen hamnar på rätt plats. Fast inte så ofta.

Hädanefter ska jag köpa mina skjortor på Dressman. Där får jag en ny skjorta, om någon knapp lossnar. En lysande affärsidé, enligt min åsikt.

Nu ska det bli gott med en kopp kaffe.

Text: Lars Ek
Illustration: kruzader.wordpress.com

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande