Snart får vi alla göra som Ronja Rövardotter, nämligen gå ut i skogen och ge ut vårt vårskrik, äntligen vill jag säga!

Efter en lång vinter, och senast en mycket kall mars månad verkar det ändå som man börjar ana ”ett ljus i tunneln”, och då menar jag verkligen ljuset som vi alla så väl behöver, vilket även är  vetensapligt belagt.
Inte förrän jag slutade mitt arbete har jag kunnat njuta så mycket av våren som nu, eftersom det  bara rullade på dagarna i ändan, vilket gjorde att man sällan registrerade årstiderna på samma sätt som jag gör nu. Så klart man kände av årstidsväxlingarna, men att hinna njuta av den korta  våren och att dag för dag följa naturens utveckling var inget som tiden tillät.

Att  nu se snön försvinna, och  tussilagon sticka upp, höra hur  fågelkvittret ökar, hur dagarna blir längre, samt känna de ljumma vindarna sakta smyger sig på, är en ynnest att få uppleva. Jag njuter verkligen, och kan bokstavligt tala förstå hur Ronja Rövardotter kände där ute i skogen om våren, och jag skulle så gärna ( om jag vågade) vilja skrika ut min glädje för dess ankomst.

Eftersom jag inte är någon vintermänniska så passar mig vår och sommar bäst, men jag gillar också hösten med de vackra färgerna och den underbara klara härliga höstluften.

Som de flesta av er vet vid det här laget bor vi endast ett stenkast bort från vår vackra Stadspark, och där mina vänner kan man gå i timmar och titta på all blomsterprakt som snart blommar ut, ett gratisnöje till nytta för både kropp och själ.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande