Sommar betyder inte förhoppningsvis  bara sol och  värme blommor och grönt för min del, utan även auktioner och loppis.

Ända sedan barnsben har jag varit förtjust i gamla saker och ting, vet inte riktigt varför men jag gissar att det är för att jag alltid hängde mamma i kjolarna och var med redan som liten på auktioner.
Mamma berätta alltid historian kring olika saker som hon ropade in, för det var ofta så att hon ville ha en liten minnessak från gamla tanter och farbröders hem som hon själv besökte som barn, och på den tiden var det ofta riktiga gårdsauktioner så man visste att prylarna som ropades in  var från huset/gården.

För mig är de saker jag har mest intressanta just för att de har ett speciellt affektionsvärde, en historia eller en berättelse som gör saken så levande.
Som exempel kan jag ta ett litet pojkhuvud  i biskviporslin som jag har i min ägo. Pojken har en basker på sig som man kan lyfta av. I huvudet kan man sedan lägga små saker om man så vill. Detta pojkhuvud stod på min morfars bokskåp, och varje gång jag som litet barn var till morfar smög jag fram till pojken och lyfte på mössan mycket försiktigt. Det låg inget däri men det var ändå lika spännande varje gång.
När så min morfar dog för 40 år sedan var det min mamma som blev tilldelad ”baskerpojken”, och eftersom hon genom alla år sett min glädje av detta huvud förärade hon mig den för många år sedan, gissa om jag var glad.

Ett annat exempel är ett lite större ovalt pelarbord som min man fick ärva efter min mamma, det kommer från min fars farmors syster Hilda född ca 1860, och vem skall senare veta det om ingen anger det på något sätt? Jag försöker  därför  också själv att skriva ner och klistra på lappar att lägga under alla föremål som jag/vi  fått, köpt eller ropat in, för att kommande generationer skall kunna glädjas.

Varje gång vi sitter i soffgruppen där vi har bordet brukar jag tänka att ” tänk om bordet kunde tala”, så mycket vi då skulle få veta om min fars släkt och hur de levde då i slutet av 1800 talet och framåt.

Mitt hem är fullt av minnen och saker som bär en historia.

Under årens lopp har jag också lärt mig en del om gamla saker, porslin och glas, möbelstilar, formgivare och konstnärer. Känner att jag kan så pass mycket att jag vet vad som har värde eller inte, för så klart vill man självklart göra det stora ”fyndet” någon gång.

Vill slutligen säga att jag inte handlar varje gång jag går på  ett loppis eller en auktion, men bara atmosfären och känslan av dessa besök ger mig stor lycka och tillfredsställelse, och massor med nostalgiska känslor, och för mig  räcker det långt.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande