Marken utanför är full av löv i höstens alla färger. De kommer från de stora lönnarna som står både på gården och utefter vägen. Gula, orange, bruna och mustigt röda. De virvlar upp när vindpustarna brusar fram, svävar runt en stund i en yster dans för att snart lägga sig till vila igen. De löv som låg överst innan dansens början hamnar underst. Blir fuktiga och orkar inte dansa mer.

Om några veckor är de välformade träden alldeles bara. Höstvindarnas grymma framfart har skalat av alla blad. Bara ett gammalt övergivet skatbo pryder grenverket. Det sitter helt ödsligt och gungar, utlämnat till stormarnas ideliga anfall. Naket väntar det på att den första rimfrosten skall komma och med en osynlig pensel måla varenda liten spretig gren vit och fjunig.

På vintern är de snötyngda lönnarna konst-verk i sig. Stammarnas konturer försvinner och trädet blir en enda stor enhet. Man ser knappast grenarna för all snö. Trädgården krymper och lönnarna blir en självklar  vintergräns mot omgivningen.

När det börjar droppa på våren flyter det en strid ström kring lönnarnas rötter. Fukten tränger ner och ger liv åt allt som legat i ide under vintern. Den grågröna gräsmattan tar sig. Ur den till synes livlösa ytan tränger större och större gröna fält fram. Vårsolens livgivade strålar hjälper till. Man kan riktigt se hur lönnarna stolt sträcker på sig och njuter av naturens sprittande uppvaknande. De välkomnar alla nya gröna skott på sina många grenar.

Det börjar i toppen. Förunderligt fort är hela träden täckta med de ljuvligaste små blad. Och, utan att man vet hur det gått till, är allt utsprunget och grönt. De flikiga bladen blir stora som de kraftigaste manhänder. Utstrålar kraft och skönhet i sin myckenhet.

Sommartid finns träden bara där. Man tänker inte så mycket på dem. Deras mäktiga gröna bladverk ger skugga om man vill slå sig ner i deras närhet. De står där som de ska och är bara gröna och vackra.

På hösten, då är träden i blickfånget igen! Precis som på våren kommer förvandlingen  först högst uppe i topparna. De stora saftiga bladen skiftar i gult. Inte alla på en gång. Det går så sakteliga mot olika färgnyanser.

De år som frostnätterna sätter in tidigt blir färgprakten som allra skönast. Andra normala år blir bladen bara gyllene och gula i alla skiftningar man gan tänka sig. Några lönnar kan få helt röda höstblad. De gröna bladen får till en börjar en kant av rött som med tiden sprider sig över hela bladet på det mest artistiska sätt.

När det rister i grenarna av höstvindarnas styrka måste lönnarna släppa ifrån sig sin färggranna skrud och låta bladen falla till marken, ett efter ett.

Ett träd förvandlas med årstiderna precis som allt annat i naturen.

Tänk att leva i ett land utan årstider!

Leve våra svenska årstider som ger oss omväxling, som får oss att hoppas och vänta, sucka och sörja lite, men glädjas och njuta ofattbart.

Hur fort blir lönnarna gula
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Stig Dagerman

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande