Södermalm är nog den mest intressanta stadsdelen i Stockholm för en tecknare som gillar hus med karaktär.

Det beror förmodligen på att det funnits många små trähus på Söder, tidigare en utpräglad arbetarstadsdel och som stadsplanerarna ansträngt sig för att bevara. Gamla hus är inte bara pittoreska utan kan också vara direkt uppkäftiga. Somliga hus klamrar sig fast i en nedförsbacke eller kan vara på väg uppför ett berg. Extra intressant blir motivet mot en höghusfasad eller inklämt mellan två husjättar. Jag tror att gamla hus har en själ.

Nytorgsgatan. Av: Ove Andersson

På Nytorgsgatan 5 ligger ett rött litet trähus, kanske Stockholms minsta. Det balanserar på branten mot Stockholms inlopp och lutar sig mot en gul rappad grannfasad, troligen till och med ihopbyggd. När jag stod och ritade upptäckte jag att ingången måste befinna sig på baksidan, dvs. från mig betraktat och nedför trappan till vänster. Ett så litet hus (jag läste någonstans att husbredden uppmätts till 370 cm) var väl knappast bebott men såg då på ”övervåningen”  att ett fönster stod på vid gavel och vädrade ut ”sovrummet”? Gardiner fanns också i fönstren…

En annan lustig detalj jag upptäckte på teckningsblocket är det stora husets monotona fasad verkar ha slagits hål på av en anarkistisk längtan efter luft och ljus till ett enda fönster högst upp som säkert bjuder på Stockholms bästa utsikt.

Lilla Skinnarviksgränd. Av: Ove Andersson

Ett annat hus som fångat mitt intresse heter ”Kattfoten Större”, inte av trä men med vacker karaktär, ligger på Lilla Skinnarviksgränd. Spännande oregelbundna fönster, ett cykelstall (tidigare för hästar?) och port i muren mot en förmodligen lummig innegård. Gatlyktan hjälper till att ge teckningen svärta och karaktär. Av någon anledning väntar jag att Charlie Chaplin ska dyka upp bakom husfasaden snurrande sin käpp.  Men det är nog snarare Olle Adolfssons visfigur Gustav Lindström som viftar med sitt metspö. ”Eru me´ på den…”

Bastugatan har förstås med badstugor att göra. Idag finns här både gamla och nya hus. Konstnärer, författare och skådespelare har ersatts av data- och mediafolk.

Jag bodde och arbetade några år här och njöt av småstadsatmosfären.

Huset jag blev förälskad i och velat återge är rött och av trä, med brutet tak och fönster i ögonhöjd. I bakgrunden ”franska fasader, tak och skorstenar” Inget verkar riktigt rakt eller i vinkel  tycker jag och börjar tvivla på mina ögon medan jag skissar.. Om husen lutar, är det detta som gör bilden extra intressant?

Bastugatan. Av: Ove Andersson

Jag minns att nedför trappan från Bastugatan  mot Tavastgatan kom ibland skådespelerskan Karin Kavli med bestämda kliv. Specerihandlaren vid backen med randig keps, förkläde och pennan bakom örat stod själv bakom disken. Här var centrum för området och fru Kavli betjänades med respekt. Karin Kavli var tidigare teaterchef och skådespelerska av den gamla stammen. Hon utstrålade auktoritet under hatten, men innanför Burberryrocken klappade ett varmt hjärta. Det fanns alltid tid för lite småprat. Författaren Ivar Lo Johansson var en annan känd person som bodde på Bastugatan och i hans fd bostad  inryms numera ett Ivar Lo-Museum. Han har namngivit  Söders mest spännande barndaghem med utsikt över Stockholms vatten. En meteorolog jag kände som bodde i närheten hade små vita moln, sol och blå himmel på sina gardiner för att alltid ha vackert väder när han tittade ut.

A propos Söderkåkar så pratade min fru och jag mycket och gärna med vår bostadsgranne Sune Mangs i Vasastan. Sune hade bla underbara minnen från inspelningen av filmen Söderkåkar. Sune gjorde som alltid en strålande roll och spelade polisen Olsson som konkurrerade  med brevbäraren om pigan Malins gunst. Monica Zetterlund gav pigan Malin värmländsk karaktär och hon utbrast ofta ”Karlar det är mitt liv det se…”

Monica Zetterlund bodde förresten också i Vasastan i en stadsdel som benämns Sibirien. Där i en park spelar en lind och sjunger en näktergal. Monicas vackra stämma ljuder när man slagit sig ner på bänken i hennes egen park.

Sune Mangs kom ursprungligen från Kaskö i Finland, jag själv från Lilla Paris och min fru från Södermalm och Roslagen. Tänk så fantastiskt att vi från skilda världar skulle råkas en dag och ha så trevligt tillsammans på en balkong i Vasastan…Finns det en regissör som styr våra liv eller har jag som gammal filmfantast fått filmvärlden på hjärnan?

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande