Mycket får man uppleva när son och sonhustru bor och arbetar i en liten stad femtio mil in i den afrikanska regnskogen, och här är några avsnitt ur min dagbok från Nigeria 1985, när min man och jag firade jul och nyår där.

Storasyster gör lillasyster julfin

Dan före dan… Kocken Moses var ledig, och när Carin satt den insmugglade julskinkan i ugnen gick vi till Leads och inledde julen med ett glas öl och en pratstund med Henry, delägare i företaget. Vi traskade stigen dit och hem med hjälp av våra ficklampor. En mur på ena sidan, en vägg av djungelgrönska på den andra. Några hundra meter bara, men ett helt litet äventyr. Hemma har hunden Carl börjat julfesta i ensamheten och käkat upp mina nya ortopeder. Av tjugu ”slarvpar” i plast innanför dörren hade han valt de enda av riktigt skinn. Han har smak den hunden. Vid dörren till mattes och husses sovrum hade katten Silvia lagt en kackerlacka storlek X som julgåva.

Julafton… Svenskt morronkaffe med lussekatter, export från Carins mamma. Shoppingrond på marknaden, säkert femtio plusgrader i solen. Vid hemkomsten telefon från Chief Omezie, som är i stan över julen med sina två fruar, många barn och ett otal tjänare. Både elverket och generatorn hade tydligen tagit helgledigt, så Hans måste rycka ut som reparatör. Jag gick och plockade mina drömda julblommor, hibiskus, julstjärna och klockranka, i häcken utanför huset. Rune drack en artighetsöl med Chief. Sedan var det tid att skaffa ”julgran”. Carin ville ha bambu, som växer i yviga plymer på jättehöga ”spön”. Obi, en av vakterna på fabriken, gick iväg med djungelkniv och fällde vårt julträd. Vi försökte nå Sverige för att önska dem därhemma en god jul, men det var omöjligt att komma fram på telefon. Via radion fick Hans ändå en svensk kontakt, en skåning i Syd Jemen, som inte heller lyckades ”hälsa dem därhemma”. Så åkte vi hem med vår ”julgran” på biltaket, mycket betittade och beskrattade. Säkert var det många som undrade om alla vita människor, onotja, blir riktigt töntiga när det är jul.

Strax före tjugu började vi förbereda maten, men knappt var potatisen påsatt och alla svenska läckerheter ur medförda burkar framsatta, så fylldes huset av objudna gäster. En stor svärm med flygmyror hade lyckats komma in genom en glipa i glasdörrarna till altanen och fanns plötsligt överallt. Kvickt på med tallrikar och lock över allting och fram med insektssprutan. Mattan i rummet blev svartprickig och vi slog, plockade och sopade. Någon timme senare kunde vi i alla fall festa på både sill, dopp i grytan, och mjukt tunnbröd från Orsa. Hans gick in till Abdul, chauffören som bor i gårdshuset med en smaktallrik, dock inte skinka för han var muslim.

Vid midnatt for vi ut i den mörka varma natten, där grodorna väsnades otroligt i alla vattenpussar efter en timmes häftigt regn, annars var det lugnt och tyst överallt. Vi gungade fram i vattenpussarna på de gropiga gatorna, och det kändes nästan som att vara med ekan utanför Hundskär därhemma i alltför hård och krabb sjö.

Vid katolska kyrkan, som är mest lik en jättestor lagerbyggnad parkerade vi och deltog i midnattsmässan. Säkert fanns där närmare tusentalet besökare, de enda vita var vi och tre nunnor. Nästan alla kvinnor var mycket vackert klädda, många i vitt, och småbarnen sov gott på sina mammors ryggar. Ett par altaren och en prålig krubba såg ut att ha hamnat därinne mera av misstag, orgeln spelade mjukt och men psalmsången vara mera intensiv än vacker. Inte riktigt de nigerianska rytmerna kanske.

Juldagen… Flygmyror och kackerlackor ligger döda lite överallt efter gårdagens invasion. Inga nya och levande syns till. Husödlorna i köket är tunga och runda om magen och säkert belåtna med sin julmat. Abdul kom in och tackade för sin jultallrik. Maten var god, men fisken smakade lite konstigt, sa han.

På eftermiddagen åkte vi till fabriken och lyckades nå Sverige i telefonen. Vi pratade säkert för flera hundralappar med både Älvsjö, Helenelund och Nyköping och kunde glädja dem och oss själva att allt var väl med oss alla.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande