Släpp hjärncellerna fria

 

Jag hade en annan inledning när jag för hand började skriva den här artikeln om hjärnan. Men min hjärna kidnappade mig.

Jag kände inte igen min egen handstil. Den var snygg och balanserad, mil från min vanliga handstil. Jag minns att jag tänkte på vackra handstilar i förbifarten när jag började skriva. Mig ovetande blev min stil också vacker. Tyvärr, så fort jag upptäckte det vackra försvann det. Det medvetna hade tagit över. Jag försökte härma det jag presterat, men det var helt omöjligt. Skillnaden mellan vad vi är medvetna om och det vi är omedvetna om är gigantisk. Tyvärr är det inte det medvetna som är störst.

Jag har inte någon djupare kunskap om hjärnan än någon annan. men det får inte hindra mig, eller någon annan, att reflektera över vår hjärna.

 

En människohjärna har tydligen några hundra miljarder nervceller och ändå fler av andra celler. Dessa storheter är inte greppbara. Det är därför med tacksamhet som jag kan lämna det rent fysiska därhän.

Jag har ett stort lager av reflektioner om hjärnan. Här kommer fyra stycken som inledning. Jag återkommer med fler men hoppas att dessförinnan andra lagt ut sina.

 

Hjärnan är dum. Inledningsvis. Saknas referenser, medvetna eller omedvetna, så går det med stor sannolikhet illa, om inte rena turen är framme. Exempelvis kan det lilla barnet, utan att tveka, sätta handen på den röda plattan.

Den dumma hjärnan är vår överlägset bästa lärare. Varje gång hjärnan är dum enligt ovan fylls vår kunskap på. Läraren finns där hela tiden och speciellt närvarande är den under människans uppväxt.

Det är inte dumt att vara dum. Många av de största uppfinningarna har börjat med okunskap i kombination med tur.

 

Hjärnan är lat. Alltför ofta styrs vårt beteende av vår reptilhjärna. Den är den äldsta delen av vår hjärna, troligen utvecklad för mer än 500 miljoner år sedan. Den styr ett grundläggande behov av flykt och försvar. Reptilhjärnan vinner ofta, alltför ofta, i kampen mot hypothalamus, “den verkliga hjärnan”. Det är då läsken vinner över vatten. Det är då, “titta på film”, vinner över träning.

Det finns en paradox i det moderna samhället. Bland informationssamhällets giganter finns exempelvis Twitter och Facebook. Båda dessa lever på att utnyttja hjärnans mest primitiva del, reptilhjärnan. En säker framtid med andra ord. 500 miljoners års spår försvinner inte i första taget. Digitaliseringen kommer, tvärtom, att sikta in sig på att mata vår reptilhjärna. Denna utveckling sker på bekostnad av överblick, sammanhang och empati.

 

Hjärnan är utvecklingsbar. Man har konstaterat att hjärnans vikt inte har någon avgörande betydelse. Framgångsrika idrottare har självklart talang men också tränat mycket. Annan träning som sudoku, höjdhopp, korsord, biljard utvecklar hjärnan inom ett specifikt område.

Forskningen har visat att, efter mycket träning, skapar hjärnan ett snabbspår bland nervcellerna i hjärnan för att lösa just en specifik uppgift. Snabbspåret gör att hjärnaktiviteten är betydligt lägre hos specialisten än hos amatören. Som golfare förstår jag detta fullt ut. Hur ofta “brinner” inte hjärnan inför en enkel putt.

Om du vill utveckla hjärnan kan du göra som Einstein. Einsteins hjärna var av normalstorlek, hans styrka var att utnyttja många celler för att kunna tänka i oprövade banor, och hela tiden finna nya kopplingar. För att utveckla hjärnan behöver vi skapa ett brett upptagningsområde för våra celler. Då kanske du blir en ny Einstein. Så läs Kalle Anka, bibeln, kör bil, sporta, sov, se på TV, hör på radio – koppla ihop och bli klokare.

 

Hotet mot vår hjärna. Utvecklingen av artificiell intelligens har bara börjat. Stora effektivitetsvinster kommer att ske och det till gagn för samhället. Men det kommer också finnas områden där den artificiella intelligensen kommer att utnyttja vår svaga punkt, vår reptilhjärna. Det känns obehagligt att känna att våra miljarder nervceller i hjärnan kommer att bli rejält utmanade i framtiden.

Hur ska vi kunna, i vårt moderna samhälle, reducera vår reptilhjärnans inflytande?

 

Ovan fyra synpunkter är ett axblock ur min syn på hjärnan. Då, vi är vår hjärna, finns det hur mycket som helst att reflektera över.

Hjälp till och skriv ner dina reflektioner över din syn i ämnet.

Här kommer några stödord, av många, som du kan börja nysta utifrån: tid, mat, telefon, relationer, datorer, ljus, luft, val, gener, miljö, robot, kommunikation, känslor. Lycka till!

Ett tips. Läs P. C. Jersild´s nyutkomna bok “Tivoli”. Citat Jersild, ej från boken, “kvalitet på hjärnan är livskvalitet”.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

man-928550_1920Text: Jan Österberg
Foto: Jan Österberg

Om du vill läsa flera inlägg som Jan Österberg gjort, sök på hans namn, längst upp i högra kolumnen. ==>

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande