En efter en stängs dörrarna bakom mig,
vänder mig om, finner ingen utväg
Framför mig en mörk korridor med stängda dörrar
Det finns inga nycklar, bara borttappade
Steg för steg, i blindhet famlar jag
mot det knappa ljuset, långt där borta

Då, på tröskeln vid slutet
vidgas horisonten och släpper loss
det norrländska sommarljuset.
Den ändlösa ljusblå himlen tecknar konturer
kring fjälltopparna och speglar sig skamlöst
i Laisans blanka vatten,
där öringen ritar sina ringar.
I väster spetsas Nuolpens hjässa
av solens sista strålar
Och en kritvit måne rullar långsamt fram
i den ljusa skymningen utan slut.

Denna plats på jorden
aldrig så igenkännande
som nu, den sista sommaren.

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande