Landskapsarkitekter, växt- och blomsterälskare, konst- och naturintresserade och många fler har stor utdelning av ett besök på den världsarvsklassade Skogskyrkogården i Enskede, söder om Stockholm. Man måste inte som besökare vara begravningsgäst. Här finns många unika och intressanta upplevelser som exempelvis Skogskapellet.

[dropshadowbox align=”none” effect=”lifted-both” width=”560px” height=”” background_color=”#ffffff” border_width=”1″ border_color=”#F7D358″ ]. Av: Ove Anderson[/dropshadowbox]
Skogskapellet                                                                            

som ritades av arkitekten Gunnar Asplund invigdes 1920. Med en speciell pyramidform ligger skogskapellet muromgärdat mitt bland barrträden. Taket är av svart spån och väggarna vitreviterade. Carl Milles märkliga skulptur ”Dödens ängel” i svärtad brons pryder taknocken. Tolv raka träkolonner håller upp förgårdens tak och innanför de järnbeslagna portarna öppnar sig ett ljust kapell med kupol och plats för drygt trettio personer. T.o.m. ljushållare och stolar har ritats av Asplund. En sommardag såg jag utanför skogskapellet hur gräsbevattningens kaskader formade solkristaller och diamanter på Greta Garbos grav strax intill.

Heliga Korsets Kapell

– det största av Skogskyrkogårdens kapell invigdes 1940 av bl.a. prinsarna Gustaf Adolf och Eugen.

Heliga Korsets Kapell rymmer ca 300 personer. En väggmålning av X-et är centralmotiv i den inre delen där själva begravningsakten äger rum. När denna avslutats hade arkitekten Gunnar Asplund planerat att västra väggen bakom ceremonin sakta och ljudlöst skulle rullas ned och försvinna i golvet. De anhöriga reser sig upp och vänder sig mot utgången och den tidigare väggen och går rakt ut i solskenet och ut i det storslagna öppna landskapet. Där förnimmer man vinden, doften av vatten, gräs och möter ett väldigt stenkors i den gröna dalen som har himlen som fond.

Tyngden av väggens glas och betong var så betydande att de ansvariga befarade att befintlig teknik och el skulle kunna orsaka problem. Därför kom ursprungsfunktionen med väggens rörelse mer eller mindre att upphöra helt från 50-talet.

År 2006 gjordes en översyn/rekonstruktion av väggen och provkörning gjordes för ev. fortsatt bruk.  Närvarande var son till framlidne arkitekten Gunnar Asplund plus en handfull inbjudna gäster och journalister. Jag var också där och det var en fantastisk upplevelse att se hur luft och ljus strömmade in när den 18 meter långa väggen sjönk ner i golvet.

[dropshadowbox align=”none” effect=”lifted-both” width=”425px” height=”” background_color=”#fefbe7″ border_width=”1″ border_color=”#f7d358″ ]
[/dropshadowbox]

Sven X-ets al frescomålning i kapellet föreställer en fiskeby med några människor bl.a. en havande kvinna som står på stranden, vinkande farväl till en bortglidande båt mot solen vid horisonten. Konturen av en person skymtar vid båtens segel. En bro leder åskådaren in och ut ur motivet till vänster. Riktiga orgelpipor står på parad i målningens högerkant. Jag satt längst fram i det då tomma kapellet och försökte fånga centralmotivet på mitt ritblock för en planerad informationsfolder. Min detaljteckning (blyerts, färgkrita) från Sven Erixsons målning gör den naturligtvis inte rättvisa och är bara en antydan och skiss. Målningen berörde mig djupt kallas ”Liv-Död-Liv” – och är som jag ser det en universell kretsgång som X-et, en av Sveriges största konstnärer erbjuder betraktaren att uppleva.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande