Grönområden är viktiga för oss som bor i staden. För rekreation, skönhetsupplevelse och kanske en smula andlighet.

Bland de vackraste och märkligaste platserna i Stockholm är Skogskyrkogården i Enskede  söder om centrum. Skogskyrkogården är mycket mer än en begravningsplats och besöks även av turister, landskapsarkitekter och vanliga flanörer som alla fascineras av den unika och särpräglade miljön.

Jag hoppas kunna ge en antydan av den storslagna entrén här i min blyertsteckning:

[dropshadowbox align=”none” effect=”lifted-both” width=”autopx” height=”” background_color=”#ffffff” border_width=”25″ border_color=”#336635″ rounded_corners=”false” ]Av: Ove Andersson[/dropshadowbox]
Innanför porten i muren möts man av ett öppet landskap i mjuka och böljande linjer. Till kullens topp på höger sida med almar liknande afrikanska savannträd leder en stentrappa och en plats för meditation. Det enda sakrala i entréns panorama är ett pampigt stenkors som skymtar avlägset. Gångstigen till vänster leder längs en låg mur till Trons, Hoppets och Heliga Korsets Kapell. I överkant av teckningen finns också en pelarsal och en näckrosdamm. Först bakom kullen och björkdungen ligger gravarna med anspråkslösa stenar och återhållsamma former mellan stammarna i den ljusa tallskogen, ”orienterade mot solens bana”.

Arkitekterna Gunnar Asplund och Sigfrid Lewerentz utgick från och försökte bibehålla det ursprungliga i landskapets höjder och dalar, jord och skog. Ljus och mörker var viktiga element.

I arkitekternas tidiga förslag kallat ”Tallum”, för tävlingen om Skogskyrkogårdens utformning som de sedermera vann, hade de i marginalen ritat in ett notfragment ur Edward Griegs tonsättning av Henrik Ibsens ”Peer Gynt”. Jag tyckte det var extra intressant att hitta och att läsa om var och vad det stod i originaldramat som arkitekterna kan ha tänkt på:

Mor Åse upplever på sitt yttersta hur hennes som Peer kör henne med häst och släde över snön mot slottet  Soriamoria – östan om sol och västan om måne:

Ӂse:
-Å Peer, vad är det som ringer?

Peer:
-Det är bjällrorna mor som bjällrar när hästen springer!

Åse:
-Nej klangen är för dov och stor. Jag är rädd Peer,
vad är det som susar och suckar så vilt och tungt?

Peer:
-Det är granarna mor, som susar och suckar. Sitt bara lugnt!”

Kanske har Peer Gynts lugnande ord till sin mor om barrskogens susande varit en tanke i arkitekternas betoning av den nordiska naturens kynne på platsen.

Skogskyrkogården planerades 1915, invigdes 1920 men arbetet att färdigställa den pågick ända fram till 1940. Här finns 100.000 gravar på en ursprunglig areal av 100 hektar barrskogs-yta. Bara stenmuren runt begravningsplatsen tog 12 år under kriget  att bygga som nödhjälps-arbete och uppgår idag till hela 4.000 meters längd! Vägar, kvarter och ganska identisk grav-utformning gör att det kan vara både enkelt men samtidigt svåröverskådligt att orientera sig för besökare, så det finns ett informations- och utställningscentrum på området.

Skogskyrkogården är sedan 1994 på Unescos Världsarvslista klassad som ”för mänskligheten omistlig kultur och naturmiljö”.

Några av våra namnkunnigaste bildkonstnärer och skulptörer bidrar också med sin utsmyckning till att Skogskyrkogården blir en upplevelse som stannar kvar i sinne och minne.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande