En bok av Tatiana Rosney

I Paris för sextio år sedan, närmare bestämt den 16 och 17 juli 1942, transporterades 13152 judar till Velodrome de Hiver, där de vistades under stor hetta, stor trängsel och utan vare sig mat eller vatten under flera dygn. En bortglömd skamfläck i Frankrikes historia.

Detta är bakgrunden till boken om Sarah Starzynski, nio år och hennes öde. 

Sarah leker kurragömma med sin lillebror Michel, fyra år gammal, som gömmer sig i garderoben bakom lådan med leksaker. Sarah blir avbruten av ett bryskt bultande på dörren till deras lägenhet på Rue de Saintonge. Hennes far öppnar och en fransk polis i sällskap med en herre i regnkappa och slokhatt, säger med en befallande ton. ”Plocka med er det allra nödvändigaste, ni måste lämna lägenheten!

Sarah rusar in till Michel med en bit bröd och ett glas vatten. ”Du har nallen här. Stanna här och var alldeles tyst. Hon kramar om honom. ”Det är kurragömma nu. På riktigt! Jag lovar att komma tillbaka och hämta dig.” Snabbt stänger hon dörren till garderoben, låser den och låter nyckeln glida ned i klänningsfickan.

Denna inledning i boken griper tag i läsaren och man kastas in den grymma judeförföljelsens historia i Frankrike, för de flesta av oss obekanta händelser.   Judarna sändes till ett uppsamlingsläger utanför Orleans, varifrån alla män skildes från sina familjer och transporterades, som man trodde, till ett arbetsläger. Det dröjde inte länge förrän alla kvinnor gick mot samma öde. Barnen blev lämnade kvar under vidriga förhållanden.

Sarahs inre är besatt av undran och oro vid tanken på sin lillebror. Till slut bestämmer hon sig för ett flyktförsök tillsammans med en äldre tuffare flicka. På ett ställe utefter taggtråden finner de en liten svacka i marken, kamraten håller uppsikt och Sarah börjar krypa, men halvvägs blir hon tillbakadragen av en tillskyndande vakt och Sarah känner igen sin vänlige kvarterspolis, som nu tjänstgjorde som vaktkonstapel.” Min lillebror är inlåst i garderoben. Se här, har jag nyckeln. Jag måste hämta honom”. Snälla! Snälla!

Vakten ser sig om, flera gånger, böjer sig ned och håller upp taggtråden och som vesslor försvinner de två flickorna krypande länge innan de vågar resa sig upp.

Mödosam blir sedan deras vandring, när de vågar sig fram till folk blir de bortkörda vid anblicken av deras gula stjärnor. Till slut hittar de fram till ett gammalt som tar hand om dem, men Sarahs kamrat är så medtagen och sjuk så hon avlider inom kort.

Sarah kvar hos det vänliga paret, men hon vill bestämt ta sig till Paris.

Hon berättar om sin bror och nyckeln, och de två gamla, som hade fäst sig vid Sarah, och bestämmer sig för att följa henne.

Äventyren blir många, och i boken får vi följa dem fram till hennes gamla hem och till allt det fruktansvärda som väntar henne där.

Sarah reste som vuxen till USA för att börja ett nytt liv. Hon bildade familj, men teg om sitt förflutna, och orkade inte leva vidare.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande