Att laga mat och att äta mat känns ofta både trist och tråkigt, när man är ensamstående i fjärde åldern. Även om man ibland frestas av något recept i alla de matprogram och läckra matbilder i kokböcker och veckotidningar som haglar över oss, så duckar man för alla ingredienser som krävs för att pröva dem.
Få av oss vill ha burkar med salsa, sambal oelek och flaskor med fina såser, oljor och vinäger stå och trängas i kylskåpet och bara vänta på utgångsdatum, men ingen vill heller leva på rovor och salt sill, som många kanske inbillar sig att man gjorde förr.
   Nu sitter jag här med en kokbok från första hälften av 1800-talet, tryckt med sirlig frakturstil, Veckotidningen Husmodern från år 1922, samma

Fiskrecept från 1800-talet

år som jag föddes, och en veckotidning från förra veckan framför mig och funderar över maten genom tiderna.
För att börja med kokboken, som med all sannolikhet har tillhört min farmors mor, Cajsa Lisa, född 1818 och ärvdes av dottern Clara, som var min farmor.
Det är förstås i den boken jag hittade rovorna i rubriken ovan, det var stuvade rovor, glaserade rovor, rovmos och brynta rovor. Recept på potatis, den kom ju till Sverige på 1700-talet, finns också med, men de är liksom lite ”finare”, mera som kalasmat. Mjölk- och äggrätterna är många, ko och höns fanns ju i många hushåll.  Mera förvånad blir man över recept på ”Kalkon med tryffel”, ”Höns med kräftor” och ”Omelett med ostron”. Rätter med hummer finns också.
     Cajsa Lisa och Clara var båda fiskarhustrur, bosatta på en ö i Tjusts skärgård, norr om Västervik, och naturligtvis är det mindre förvånande att sidorna med fiskrecept är de mest tummade och ibland fläckade. Men grönsaker då… Joo då, man åt blomkål, vitkål, sockerärter och bönor, vita och bruna, bondbönor och skärbönor, lök och spenat, och man kryddade maten med dill och persilja och gräslök. Och man lärde sig också hur jordärts- och kronärtskockor och sparris skulle tillagas.
Den rika förekomsten av grönsaksrätter kanske verkar överraskande, men mig förvånar det inte. Farmor Claras ”gröna fingrar” var välkända, kanske var de också i arv från Cajsa Lisa, och hon odlade det mesta. Jordmånen var ofta god mellan klippor och berg, men vatten var ett stort bekymmer. Med beundran minns jag min far, som bar hink efter hink av vatten från brunnen för att hålla liv sitt välskötta grönsaksland.
I mitt hem var det alltså på god tillgång på grönsaker, fast oftast åt man dem stuvade. Gurkan blev oftast besk, kanske av den dåliga tillgången på vatten, men jag tyckte ändå den var god, inlagd i ättika och mycket socker. När jag åt tomater första gången var jag nog nästan tonåring, om jag minns rätt. Kött var söndags- eller kalasmat, fläsk och särskilt rökt skinka var vanligare, för vi hade ju som de flesta en hushållsgris. Färsk fisk av många olika slag hade vi ständigt tillgång till. På julafton åt vi kokt torsk istället för lutfisk. Strömming anrättad på många sätt och stekt flundra tyckte jag,  då som nu,  var godast av allt.
   Men i Veckan Matsedel i Husmodern från 1922 är det sparsamt med grönsaker, faktiskt bara ärter till kalvfärskotletter på söndag och spenatsoppa på tisdag. Fisk föreslogs på onsdag och lördag och potatis, gröt och bröd varje vardag. För mig låter makaronipytten mest bekant, för mammas stuvade makaroner älskade både jag och mina barn, som var små på 50-talet.
   Tidningen från förra veckan frestar med ett helt uppslag av grekiska rätter, mest frestas jag av Färsfylld squash och paprika, för de ”moderna” grönsakerna älskar jag. , men Souvlaki med tzatziki blir onödigt tillkrånglat för mitt ensamma hushåll.
Men på sommaren, när jag fortfarande vistas flera veckor på min barndoms ö, finns det åtminstone en röd tråd från Cajsa Lisas till vår tid. I den gamla kokboken finns receptet på stekta flundror och vi bereder dem på samma sätt idag, fast vi doppar dem inte i ägg före paneringen.
I somras stekte Mona, mitt barnbarn, de läckra plattfiskarna lika knastrigt goda som mina mamma gjorde när jag var barn. Till och med de stuvade ärterna från 1800-talets recept serverades som tillbehör.

 

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande