Noll i ränta, är det vad Sverige idag behöver? Behöver det bli billigare att låna? Behöver vi dyrare hus? Behöver vi högre värden på våra börsbolag? Ja, antagligen.

Den globala överkapaciteten sätter stopp för viljan att investera i produktion som kräver arbetskraft. Nej till investeringar, ja till rationaliseringar och lönepress. Därför säger vi, vi lika med centralbankerna, ja till stigande tillgångspriser. Då får vi framtidstro och kan känna oss trygga. Om det börjar kärva kan vi ju alltid sälja av lite av våra tillgångar. Ja, om man nu har några. Har man inga tillgångar när det börjar kärva får man lösa problemet med ett snabblån.

Men stJO timglasopp ett tag! Jag tycker mig känna igen Riksbankens räntemedicin. Är det inte snart sex års medicinering vi fått? Har den hjälpt oss och omvärlden, har vi blivit ”friskare”? Nej snarare har utvecklingen gått åt motsatt håll. Vi har tydligen blivit resistenta mot lägre räntor, de skapar ingen framtidstro. Vi blir misstänksamma mot Riksbanken. Vad håller de på med? Vi som kan och får låna har redan tillräckligt med lån. Det finns något surt över det hela. Världens centralbanker har blivit världens riskbanker. De har tappat kontrollen. Och det börjar vi medborgare märka , och det skrämmer riskbankerna. De har nu alla samma dröm, eller rättare sagt, samma mardröm. Detta är vad de ser framför sig när de sluter ögonen. Ingen bryr sig om att räntan sänks. Priserna börjar falla. Deflationen träder in. Tillgångspriserna rasar samtidigt som skulderna inte sjunker. Priserna (räntor) på risk stiger.

Slutsatsen blir att vi lever, i dubbel bemärkelse, på lånad tid.

 

Text: Jan Oby
Foto: canstockphoto.se/timglas-2339651

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande