Utdrag från boken ” Doktor Tanke”  av Boris Aranovich
Under många århundraden sökte läkare en panacea vilket betyder ett medel mot alla sjukdomar, ett universellt läkemedel. Men denna medicin har ju hela tiden funnits. Saken är att läkarna inte vill ta det på allvar eftersom deras inställning inte tillåter dem att betrakta problemet ur en ny synvinkel. Denna universella medicinen är placebo.

Placebo eller riktig medicin?

Placebo kallas en helt harmlös substans som utövar positivt effekt enbart tack vare patientens förväntningar. Om man ser på saken rent objektivt påverkar inte placebo på något sätt sjukdomsorsakerna. Denna medicin fungerar på ett ungefär följande sätt. Man berättar för en patient att det finns ett nytt och ytterst effektivt medel mot magont. Medlet har testats, det hjälper framgångsrikt i 100% fall. Man lovar att patienten tillfrisknar inom 3 dagar. Patienten får med sig hem mystiskt pulver som starkt påminner om torkade söndersmulade lingon- eller nässelblad. Exakt tre dagar senare upplever patienten en stark förbättring i sitt tillstånd och börjar snabbt tillfriskna.

”Lurendrejeri!”. Så reagerar man – och har fel. Detta är inget lurendrejeri utan är ett vanligt läkemedelstest som kallas dubbelblint test. Hur går det till när man testar ett nytt preparat? Man delar in patienter i två grupper. Grupp 1 får ett riktigt preparat. Grupp 2 får ett neutralt medel som man kallar placebo (kallas ofta för sockerpiller). I ett sådant test vet varken läkare eller patienter vem som får det riktiga preparatet och vem som får placebo. Efteråt jämför man effektiviteten. Man upptäcker att placebo är effektivt i de flesta fallen. Det riktiga preparatet är förstås effektivast – men tänk på att placebo egentligen inte skall ha någon verkan överhuvudtaget!

Man vet till exempel att placebo hade 59% effekt vid behandling av depressioner jämfört med psykofarmaka. När man testade morfinpreparat hade morfinet och placebo samma effekt i 35 % fall. Sammanlagt kunde man iaktta placeboeffekt i 55% fall.

Det händer ibland underliga saker. Det finns fall där patientens förväntningar gör att ett preparats effekt uteblir. En kvinna hade svåra kräkningar som hon led mycket av. Hon blev av med dem tack vare …ipecuanasirap, som är ett starkt kräkmedel. Det hjälpte för att hon fick veta att detta var ett ”fantastiskt verksamt starkt preparat” som skulle hjälpa henne mot kräkningarna.

Åsikter, förväntningar och tro är inte enbart kapabla att lindra individens lidanden utan kan även framkalla sådana. Detta händer vanligtvis när testpersonerna får upplysningar om preparatens biverkningar. När man till exempel testade mefenesin hände det att testpersonerna som fick placebo blev sömniga, illamående, fick yrsel – som är vanliga biverkningar när man tar mefenesin. Man testade kemisk terapi på 400 cancerpatienter på Drotting Elisabeths sjukhus i Birmingham. De upplystes om möjligt håravfall efter den föreskrivna kuren. Fler än 100 personer som fick placebo fick även håravfall.

Denna negativa effekt kallas nosebo. Ett bra exempel på nosebo är vad som hände i Kalifornien 1987. Fyra personer blev illamående utan några synliga skäl under en fotbollsmatch på Monterrey Park. Läkaren som tillkallades konstaterade att alla fyra druckit en svagt alkoholhaltig dryck som såldes på läktarna i automater. Ledningen varnade publiken för att köpa drycken vilket i denna situation var förståndigt.

Avsikten var god. Men om ledningen hade kunnat förutse vad som skulle hända efter detta skulle de kanske tänkt sig för. Publiken fick höras att drycken som såldes i automaterna kunde ge matförgiftning. Människorna började förlora medvetande överallt på läktarna och visa tecken på akut matförgiftning. Många lämnade stadion. Nästan två hundra personer kunde inte gå, ambulanser förde dem till fem sjukhus. Nära hundra personer fick stanna på sjukhus.

Sedan visade det sig att drycken var helt ofarlig. När detta sändes i högtalarna började människorna tillfriskna på ett mirakulöst sätt. Sjukhuspatienterna började genast känna sig bättre och kunde skrivas ut.

Både en substans, ett föremål och en verbal utsaga kan vara placebo. Tänk på termometern som botade mannen från landet från hans cancer. Tänk på mediet Kasjpirovskijs berömda TV-seanser. Det var inte något lurendrejeri. Det var exempel på hur man med hjälp av väl regisserad show kunde starta människornas egna självhelande mekanismer. Märk att även de som på det medvetna planet inte trodde på den nye healern, som höll honom för charlatan – även de kunde tillfriskna. Det undermedvetna har sin egen logik. Just där, i vår andes djup, finns en hälsokälla som hjälper oss att få bukt med vilka sjukdomar som helst.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande