Vi hade en tung och bevärlig tid bakom oss, och behovet avkoppling var stort. En lång resa hade vi inga möjligheter att göra, en tvådagarsresa var allt som tiden tillät. En dagstur med bilen och bara ett säkert mål, Värmland.

Vi lämnade den småländska skärgården en vacker vårdag och åkte först på kända vägar genom Östergötland. När vi kom till Askersund var det helt nya vägar och en helt annan natur som mötte oss och vi for fram i sakta mak för att kunna njuta av det vi såg.

På okända vägar letade vi oss också fram till bekantas bekanta och framförde hälsningar från Småland. Det var äkta värmlänningar, härliga människor. Det blev en oförglömlig pratstund vid kaffebordet och vi fick höra många historier, en del säkert extrakryddade.

Naturligtvis kunde vi inte lämna Filipstad förrän vi hälsat på Nils Ferlin.

Nu är tillvaron hård
så på gata som gård,
så på krog som på pilsnercafé.
Man får sitta så tyst
som ett trä och en byst:
Kan ni se något särskilt i de´?

Ja, så har han skrivit, Nils Ferlin. Och visst var han ”ganska mager om bena”, det kunde vi se.

Sedan åkte vi vidare genom Grythyttan och Nora, och vid torget där hittade vi ett kondis med uteplats, där vi kunde njuta av folklivet medan vi rastade.

Hela dagen for vi fram på slingriga vägar och mötte nya vyer. När det blev kväll hade vi hunnit till Katrineholm, där vi tog in på hotell. Ägarna hade vi till vår förvåning redan träffat, nämligen på ett 60-årskalas hemma på vår ö.

På hemresan nästa dag överraskade vi min faster och farbror i Flen och gjorde flera besök som annars så sällan blir av.

 På två dagar hade vi gjort en enkel resa som gav oss avkoppling och mycket att se tillbaka på med glädje, och även de små resorna utan direkta mål kan ge oss naturupplevelser som är fina.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande