Mina uppslagsböcker, tryckta 1973, står i prydlig rad i bokhyllan intill min arbetsplats, men mest blir det Google som jag använder mig av numera, när jag vill ha svar på en fråga.

Igår använde jag mig av båda och råkade då komma ut på kunskapens irrvägar.

Det började när jag stod i en kassakö och tänkte på just ingenting. Bakom mig diskuterade två damer en planerad middag, och jag hörde dem utan att egentligen lyssna, tills en replik i samtalet fick mig att börja fundera.

”… Nej, då är det den trettonde! Det är väl ingen människa som vill gå på middag den trettonde…”

Vad är det för magiskt med talet 13?

Det funderade jag över när jag traskade hem. Tydligen har det stor makt över människorna.

Innan jag satte mig vid datorn, rådfrågade jag min ordbok, men det enda ord på tretton jag hittade där, det var trettondagen. Att den infaller tretton dagar efter jul var ju ingen nyhet, och inte heller stod det något om otur den dagen.

Nästa ord på tre… var treudd, och där fanns bara en hänvisning till Poseidon. Att han var havets gud i den grekiska mytologin, visste jag.  Ett svagt minne sade att han också orsakade jordbävningar, och det kunde ju möjligen associera till otur. Men det kändes ändå lite långt från det 13 som jag sökte, så nu vände jag mig till Google istället, och där fanns det minsann uppgifter att hämta.

tretton” fanns det 2 030 000 träffar, och även om jag visste att samma information kom om och om igen, så verkade det som en alldeles för stor höstack att försöka hitta några nålar i, och jag sökte istället på ”Tretton, otur, magi”. Utbudet var miljonstort här också, men irrvägarna där var mera lockande.

Det behövdes inte många minuters googlande för att förstå att rädslan för talet 13 verkligen är djupt rotad även bland oss ”vanliga människor”.

     Triskaidekafobi kallas det. Och är man paniskt rädd för fredagen den 13-de, då lider man av paraskavedekafobi. 

  En man befarade att vi detta år, det trettonde på vårt nya sekel, kanske måste räkna med att alla fredagar kommer att föra otur med sig.

   Säkert en pessimist med paraskavedekafobi!

Många hotell runt om i världen har varken våningar eller rum med talet 13, dock inte i Kina och Italien får man förmoda, för där tror man att 13 är ett lyckotal.

Många flygplan saknar den trettonde raden för att inte oroa sina passagerare, och Bryssels Airlines sägs ha ändrat sin logotyp för att den innehöll tretton punkter.

Bland tarotkorten är dödskortet nummer 13, lärde mig en spåkunnig.
Mayaindianerna trodde att det fanns tretton himlar med var sin gud. Kanske var gudarna onda, eftersom berättaren just anknöt till oturstalet 13.

Denna rädsla och osäkerhet inför talet 13 härleder många till ”Den sista måltiden”, den som Jesus åt tillsamman med sina tolv apostlar. Andra menar att den funnits med redan i babylonisk tid, och det måste betyda nästan ett par tusen år. Före Kristus.

Ja, vem vet…

Men när jag hittar ett uttalande av Jonas Engman, som är universitetslektor i etnologi, tycker jag nog att jag hittat den bästa förklaringen till att talet 13 har så dåligt rykte.

    Han säger bl.a. så här: ”Det handlar mycket om hur vi hanterar lycka och olycka i våra liv, av vårt behov av att förklara och hitta orsaker till det som sker.”

Och en sak vet jag säkert nu: Jag lider som tur är inte av vare sig triskaidekafobi eller paraskavedekatriofobi.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande