Då Seinen svämmade över i Paris
året  -54 eller -55  dränktes källarna
som låg under flodnivån.

Vid min gata, rue de Verneuil
blev det påtagligt.

En smal spiraltrappa  ledde upp till vinden
där jag hade mitt ”chambre de bonne”
på sjätte våningen.

Kommen tre trappor upp
möter jag ”monster-råttan”,
stor som en katt,
på väg ner.

Vi ser intensivt varann i ögonen,
rör oss i slow-motion
på var sin sida av trappan,
 jag uppåt,
råttan neråt.
En meter mellan oss.

Jag talar så lugnande jag kan
till oss, lika rädda båda två,
och befriade när vi kommit undan
det ovälkomna mötet.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande