Ormbunken rister sin ringlande topp

 

“Ormbunken rister sin ringlande topp, slår upp sina gröna små vingar…..”

Helt underbart att se att min ormbunkerabatt, som liksom allt annat i täppan fått sin vintervila, nu spritter av glädje och bara ropar ut att den liksom rabarberknoppen i sagan bara vill opp, den vill opp.

 

Tallarnas kronor och granarnas grenar vinkar stilla till mig när jag tittar ut. Jag känner hur det kliar i fingrarna av att få ta steget ut till rabatterna och börja rensa så att allt får utrymme att växa. Alldeles säkert blir det plats för fler plantor. Det är ju bara att gräva en grop (men inte åt andra så att jag själv faller däri). Solen som lyser kommer att värma ända in i märgen.

 

Förresten, jag läste en krönika om hur man ska vara om man ska känna sig som en norrlänning/norrländska.

Norrland börjar ju i Gävletrakten så vi torde vara skilda väsen. Själv är jag västerbottniska, född i Lappland. Ja, milda tider – hur ska jag veta det när jag aldrig varit nåt annat? Det blir att fortsätta känna mig som jag gör.

 

Jag tittade, som jag ofta gör, på Aktuellt igår kväll. Tänkte då att här klagar jag, när det regnar lite och jag inte kan vara ute som jag vill. Klaga är nog inget som hjälper folket i de översvämmade områden som visas. Mitt i deras bedrövelse är det bra att få en tankeställare om hur bra det är att bo i det land där jag har ynnesten att få fortleva.

Nu må vi glädja oss åt att ha det som vi har det – bra eller inte men nåt gott är det väl ändå?

 

“Och över alltihopa lyser Moder sol …..”

Ja, så är det att “solens gyllene strålar lyser bara för dig ……” men även för mig.

 

Otroligt så euforisk man kan bli av att det på himlapällen finns en stor lampa tänd. Och som det heter så får vi alla vår beskärda del för den lyser över ond och god.
“Denna dagen ett liv….” sa en gång farbror Melker och visst är det så att i allas våra liv finns denna dagen och visst är det sant att “så går en dag än från vår tid och kommer icke mer!”. Så “glöm ej att leva och njuta min vän—-dagen som gått kommer aldrig igen.”

Vad den blir är till en del upp till mig själv men helt klart kan det finnas faktorer som gör att det inte alltid blir som man tänkt.

 

Tänkt till har jag i alla fall gjort och kommit fram till att jag mitt på dagen ska äntra Monarken (den med två växlar, hög och låg) och hoja (men inte hojta) iväg och överlämna en jordgubbsmössa, som jag stickade igår.

Mari-Anne B Jonssons foto.
 
 
 
 
 
 
GillaVisa fler reaktioner

Kommentera

Text: Mari-Anne B Jonsson
Foto: Egna och andras

Om du vill läsa flera inlägg som Mari-Anne gjort, klicka på länken 
http://mittnu.tredjealdern.se/category/mari-anne-b-jonsson/

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande