När man blir gammal minns man mycket. Det gäller dock främst händelser från förr. Saker jag upplevde för 40 år sedan, framstår med kristallklar skärpa. Närminnet är en helt annan historia.

När jag går till livsmedelsbutiken och ska inhandla två varor, får jag vara glad om den ena är med hem. Många gånger ligger något helt annat i bärkassen.

LE minnetJag har naturligtvis en kasse av tyg, som jag tar med, för att lägga varorna i. Det lär ju vara bra för naturen och spara resurser. Tyvärr är kassen oftast hemma, när jag är i affären, och några gånger har det varit tvärtom.

Det mest pinsamma är ju förstås, när jag möter bekanta, eller till och med människor som jag känner relativt väl, och inte för mitt liv, kan komma ihåg vad de heter. Då gäller det att prata runt, och hoppas att det under samtalets gång, ska ges någon ledtråd.

”Ät fisk”, säger mina vänner. Ja, det lär ju vara bra för minnescellerna, så jag har tagit fasta på det rådet och äter numera strömming och potatismos, två gånger i veckan. Fast det är mera för att det är gott.

Något annat som är gott, är minnet. Gott, men ack så kort.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande