Till vår skola – som alltså inte längre är en skola utan ett sommarhus – hör en trädgård. Själva huset byggdes en gång där berg går i dagen och kala klippor försvårar odlande på den ena sidan om huset. Jordlagret är tunt utom i några klyftor där det gått att fylla på jord. Här trivs de röda vinbärsbuskarna, tjugo år nu, björnbärssnåren med och utan taggar och en just ditflyttad svart vinbärsbuske. Längs tomtgränsen växer fläderbuskar vid gatan och slånbärssnår mot ängen bakom tomten.

På den andra sidan om huset är jordlagret djupt och jordmånen god. En av de sista lärarinnorna i skolan hade gröna fingrar, kanske var det hon som fick jord ditforslad av någon snäll bonde. Här planterade hon ett persikoträd, som inte finns längre, och botaniska tulpaner som påminner oss om henne. Kanske var det också hon som planterade rabarber, den som såg så tanig ut när vi tog över huset och som blivit stor och fin med jord från varmkomposten.

På den ”bördiga” sidan av huset finns ett uråldrigt körsbärsträd och två nyare, som vi tror är självsådda. De var små pinnar när vi flyttade in och bär nu rikligt med frukt. Vi har också ett krikonträd, mirabeller finns det folk som kallar frukten på det.

Egenodlade tomater

En vinranka täcker en del av husväggen. Tomater odlar jag vid en annan husvägg och här finns också ett kryddland med allehanda örtkryddor.

Det senaste tillskottet i odlandet sker i två hemgjorda ”odlingskragar”. Och överallt i trädgården har brännässlorna en oanad växtkraft!

Att för lite mer än tjugo år sedan flytta till sommarön gav näring till mina ekorrinstinkter. Allt ville jag tillvara intill sista vinbäret.

Bären i det gamla körsbärsträdet har jag gett upp. Jag har gjort en deal med kråkorna: de får bären i det höga trädet, själv plockar vi på de mindre träden. Bären där växer på barnbarnsvänlig höjd och dit är det fritt tillträde för dem. Bären räcker mer än väl till våra behov – att ätas nyplockade i frukostens filmjölk, infrysta med aningen socker till vinterfrukostarna, som sylt i den mån jag mäktar kärna ur dem. Som saft, fanns ganska svag, tack vare min gamla Saft-Maja.

De blålila mirabellerna mognar på höstkanten. De är små och domineras av sin kärna. De första åren kokade jag marmelad av några kilo och blundade för de 100 kg som fanns kvar på trädet. Marmeladen blev god men det var tidsödande att fånga upp alla kärnorna i den blivande marmeladen. Att missa en enda kunde ju leda till förlusten av en plomb i en tand! Efter ett misslyckat försök med en fruktkvarn, som skulle sära kärnorna från fruktköttet, lämnar vi nu våra mirabeller åt sitt öde.

Vår vinranka bär stora blå klasar. Men druvorna är små och i var och en finns tre stora kärnor. De behandlas som mirabellerna men pryder sin plats på husväggen.

Pryder sin plats gör också slånbärsbuskarna. Deras bär ger den godaste saften och den bästa likören men jag nöjer mig med att njuta av dess blåsvarta skönhet. Buskarna måste kraftigt tuktas för att inte göra vår trädgård till en törnrosaupplevelsse.

Rabarberna däremot – dem skördar jag intill sista stjälken. I år har jag redan bakat en rabarberpaj, lagat rabarberkräm och kokat rabarbermarmelad, enkel men god. Tack vare det moderna syltsockret går det som en dans, utan ihärdigt kokande och marmeladprov på tefat.

[dropshadowbox align=”none” effect=”raised” width=”autopx” height=”” background_color=”#e1f7c4″ border_width=”1″ border_color=”#dddddd” ]Rabarbermarmelad med kardemumma
500 g rabarber skuren i små bitar
500 g syltsocker
saften av en citron
½ tesked mald kardemumma

Rör samman allt, koka upp och låt koka i fyra minuter. Häll på rena, varma glasburkar, förvara i kylskåp. [/dropshadowbox]

Förföriskt god är också den hemkokta björnbärsmarmeladen. Lättast att plocka är de stora bären på de planterade björnbärssnåren men mer smak är det i de vilda bort i backen. Också här gäller det enklaste enkla tack vare syltsockret, strösocker med gelegivaren pektin.

Den svarta vinbärsbusken har inte trivts i sin undanskymda vrå och har inte gett ett enda bär. Den har nu fått en ny chans, vi får se vad som händer.

Gott till söndagssteken

Den röda vinbärsbusken står så bra placerad med sol och utan skugga. Den ger mycket bär. Jag plockar dem alla. Lite gelé kokar jag till vinterns stekmiddagar men det mesta blir till vinbärsdricka – god måltidsdryck och enkel att tillreda. På samma sätt men med andra proportioner gör jag flädersaft. Också den är god både som måltidsdryck och som ingrediens i sommarens drinkar.

[dropshadowbox align=”none” effect=”raised” width=”autopx” height=”” background_color=”#e1f7c4″ border_width=”1″ border_color=”#dddddd” ] Vinbärsdricka
2 liter röda vinbär, mosas
2 liter kokt, avsvalnat vatten hälls på
2 citroner i skivor läggs i
25 g citronsyra tillsätts

Låt dra i 2 dygn, sila och rör ner 1,5 kg socker. Förvaras fryst i mindre förpackningar.[/dropshadowbox]

Tomaterna är omhuldade. Godast är de att äta solvarma i sallad eller på smörgås. Små cocktailtomater njuter vi gärna nästan som godis. De gröna, de som inte hinner mogna innan det är dags att stänga skolan, blir syltade och lagda på burkar. De smakar gott vid vinterns middagar.

Kryddlandet är en källa till glädje. Ja, inte estetiskt, det står inte i min makt att hålla den ordning på kryddorna som man ser i slottens och herresätenas trädgårdar. I vårt kryddland är kryddblandningen ett faktum redan från början. Oreganon växer över alla bräddar, den franska dragonen lite mer återhållet, myntan försöker jag hålla i schack genom att den planterats i en stor plastkruka utan botten. Gräslöken går i blom innan jag hinner hejda den och dillen kommer inte alls. Men det är en glädje att gå ut genom köksdörren och samla in olika kryddor till sommarens potatissallad och andra goda maträtter. Att brygga the på myntabladen är en njutning.

Till sommarens fröjder hör också kantarellerna. De växer inte i vår trädgård men de bärs hem triumfatoriskt varendaste dag under en lång svampsäsong. Med fördel steker vi dem så färska som möjligt, till mat eller på smörgås. Men först ska den rensas – i god gemenskap eller utan sällskap och då med tid för tankar – kanske på den glädje jag känner för min nyttiga skolträdgård.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande