Mässan Seniorliv i världsklass gick av stapeln andra veckan i februari på Kistamässan utanför Stockholm. Seminarierna var många och intressanta och vi på Fjärde Åldern var där och tog del av innehållet.
Bild från Schutterstock.com

Som vi tidigare konstaterat är det inne att vara äldre och att samhällets lampa belyser äldrevård och –omsorg har väl knappast någon missat. Och även på mässan deklarerades idéer, teorier och systemförbättringar av karismatiska talare. Låt oss hoppas att teorierna blir till verklighet och att fokuset kvarstår även sedan det politiska och mediala intresset svalnat.

Äldreliv Nordost hade ett eget seminarium på mässan och är ett EU-projekt som syftar till att bidra med nya kunskaper och nytt tänkande till äldrelivsbranschen. Grunden i deras idé ligger i att vi ska ändra begreppsfokus från äldreomsorg till äldreliv.

Trots denna fina grundfilosofi talades det mycket om äldreomsorg ändå. Snedsteg till gamla fotspår eller ofärdig idé, det vet vi inte. De hade i alla fall en positiv inställning och såg möjligheter i, på pappret, relativt enkla systemförändringar.

Bara att öka intresset för branschen och förbättra kommunikationen mellan vård/omsorg och näringsliv öppnar många dörrar. Man måste få fram att äldreomsorgen är en avancerad tjänstebransch som idag dessvärre både har låg status och låg kompetens och kompetensutveckling.

Men detta arbetade Äldreliv Nordost på att förändra. De vill genom just olika utbildnings- och kompetensutvecklingsinsatser bidra till en nydaning i branschen. De påtalade vikten av utbildning på samtliga nivåer, även chefsnivå men också för beställare av tjänster inom äldreomsorgen.

Äldreliv Nordosts tankar om att branschen måste vara hälsofrämjande, inkludera arbete med miljöer och upplevelser samt inse behovet av kompetens gick hand i hand med Göteborgs äldreboende Tre Stiftelser. Ansvarig för verksamheten i Göteborg, Monica Berglund, höll ett mycket inspirerande och hoppfullt seminarium om “Lust till livet”.

Tre Stiftelser gör det alla andra bara pratar om. De utgår från frågan: Skulle du själv vilja bo här? Svaret ska självklart vara jakande för att du som anställd ska kunna stå för det du gör. Och för att du som anhörig med varm hand ska kunna rekommendera boendet till en kär vän eller släkting.

Tre Stiftelser tittar på vad människor kan och vilka resurser som finns. De tittar inte på problem eller vad människor inte kan. Utgångspunkten är alltså inte att en person inte kan gå eller lider av demens. Genom att prioritera det som gör att vi bibehåller hälsa snarare än sjukdom, så är deras arbete även förebyggande och minskar kostnad för vård och medicin.

På Tre Stiftelser vill de ge varje boende en anledning till att gå ur sängen. Och då pratar vi inte om behovet av mat, medicin och rörelse utan att det ska finnas en meningsfull vardag att längta upp till. För att lyckas åstadkomma det satsar de på spetskompetens inom varje område. En ansvarig för t.ex. kulturella aktiviteter ska inte vara en sjuksyster i mängden som fått ett extra ansvarsområde. Det är istället en specialtillsatt person med erfarenhet av hela stadens kulturutbud och därmed en kompetent beställare med kontaktnät över hela kulturscenen. Samma sak gäller de trädgårdsmästare och kockar som arbetar på Tre Stiftelser.

“Vi får inte tro att man blir någon annan bara för att man blir äldre” som Monica Berglund sa. Intressen och önskan om kvalitet förändras inte, de består.

Dagens debatt handlar om att komma ihåg svaret på frågan: Vem är kunden? Vår bransch i utveckling måste minnas vem de levererar åt. Det är inte den beställande statliga makten som vill ha en fungerande äldreomsorg.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande