När man blir gammal blir man religiös?

 

“När Fan blir gammal blir han religiös” är en ett känt uttryck. Många tror också att det gäller många gamla.  

Kyrkan dammar av bibelord och psalmverser, predikar samhällsvänligt och öppnar ibland sina vackra och stämningsfulla lokaler för profana program.  Allt för att flera ska finna vägen dit naturligtvis. Men ibland villar de kanske bort sig i det profrana …

 

Det satt en vacker inbjudan på anslagstavlan i Seniorboendet, där medelåldern är hög.

“Kyrkan bjuder på sång och musik” stod det.

I en pratglad grupp damer, med en medelålder kring 90, fanns hon, som fortfarande var trygg i sin Barnatro, till den absoluta Tvivlaren, och mycket av tro och tvivel  däremellan. Och diskussionen om hur kyrkan söker nya vägar var livlig.

I skolan, i vår nu så avlägsna barndom, hade vi alla kämpat med psalmverserna. Så vackert med rimmen och de konstiga orden tyckte de flesta. Förskräckliga läxor att rabbla, tyckte några andra. Men alla hade ändå en favoritpsalm eller flera kvar i minnet. Julpsalmerna förstås. Och de vackra sommarpsalmerna. Den blomstertid nu kommer … och alla såg längtansfyllt ut genom fönstret där snön singlade ner i sörjan därute.

Men nu ändrar de ju allting, både ord och melodi, och det är stört omöjligt att sjunga med i psalmerna, sa någon upprört.

 

Nästa eftermiddag satt vi i alla fall bänkade i allaktivitetsrummet för att kanske få en psalmvers med oss på vår vandring.

Efter en kort välkommen av Prästen, som uppmanade oss att smaka på konfekten på borden, så stämde trubaduren sin gitarr och bjöd på en varierad underhållning. Taube, Povel …

Han var en hejare på att vissla. och han drog historier som någon gång gränsade till det skabrösa. Och han fick varma applåder. Som avslutning uppmanades vi att sjunga med i den känslosamma  “Hälsa dem därhemma …” och ett och annat öga tårades nog.

Och så äntligen stod Prästen i – nej inte i predikstolen. Men han stod vid trubadurens sida och föreslog i alla fall till sist en slutpsalm.

“Så går en dag än från vår tid”, den kan vi alla …

Och han lade sin arm kamratligt över trubadurens axlar och de började sjunga.

Det var bara det att efter halva versen så kom de av sig och fick ett ganska stort bekymmer leta sig tillbaka  i psalmens rätta melodi. 

 

“Den melodin kan jag bättre än prästen”, muttrade 97-åriga Irene.

 

“Men han kunde vissla, Sångaren”, sade Oskar, en pratsam yngling som nyss fyllt 89.

 

Och den kyrkliga samlingen slutade mera muntert än andaktsfullt.

 

 

BB ny profilbild litenText: Birgit Bergkvist
Foto: pixabay.com 

Om du vill läsa mera om eller av Birgit, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande