I år är det precis 45 år sedan jag på min 18 års dag stegade in på bilskolan i Lindesberg. Då på den tiden fick man inte börja övningsköra en enda dag för 18 års dagen, i övrigt hade jag ändå ingen som har kunnat övningsköra med mig om så hade varit fallet, så det var bilskolans körlektioner som enbart gällde.

Tänk vad jag hade väntat på den dagen, jag minns det än.

För att finansiera mina körlektioner hade jag fått ett sommarvikariat på ett dåvarande ålderdomshem i grannstaden Lindesberg, där jag även under sommaren hyrde ett rum för att kunna vara på plats för både jobb och körlektioner.

Jag fick en kvinnlig bilskollärare som hette Inez och jag fick köra en röd folkwagn minns jag. Varje körlektion kostade 90 kr/45 minuter, mycket pengar 1968, men idag kostar säkert en lektion 5-600 kr skulle jag säkert tro!
Teorin var inte så svår som nu, och några halkörningar var det aldrig tal om.
Jag minns också att uppkörningen kostade 90 kr.

När dagen kom för uppkörningen var jag ganska nervös, då jag  fick kännedom om att jag skulle få en besiktningsman som var känd för att vara ”sträng”, men som tur var gick det alldeles utmärkt , och likaså med teorin.
Gissa om det var någon som var glad efteråt, jag gick som på moln.

Sedan var det bara till att vänta innan körkortet kom från Länsstyrelsen. Numera får man som jag förstår ett förarbevis  direkt som kan uppvisas vid behov, vilket gör att man kan köra omedelbart man klarat uppkörningen.

Jag tyckte det var evigheters väntan dessa veckor innan jag så fick min ”lapp”, varpå jag samma dag fick låna far och mors blå folkwagn för att ta mig en tur.
Jag åkte runt runt på byn, för att så många som möjligt skulle se mig , för jag var så stolt och glad.

Att det gått 45 år sedan dess är svårt att förstå, men mitt körkort har genom åren varit till stor glädje för mig, och är så ännu.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande