Släktforskning år 1996

Med stort intresse läser jag Jan Granaths både lärorika och underhållande kurs i släktforskning här i Mitt Nu. På många sätt har allt blivit både annorlunda och lättare sedan den tiden då jag letade mig bakåt i tiden.

Det var i slutet på 1980-talet som Inger Göransson och jag med stor iver sökte efter våra gemensamma rötter, som vi sedan dokumenterade i vår bok ”Fyra kvinnor – två sekler”, som nu nästan tjugu år senare kommer ut i sin andra upplaga,och som finns att köpa på nätet.

Efter det fortsatte jag att söka mera kunskap på min mors sida, men av olika anledningar kom jag aldrig så långt som jag hade hoppats.

Frågan kvarstår. Mormor – vem var du?

Släktforskning 2013 och släktforskning 1996 kan verkligen inte jämföras, men nyfikenheten, som är motorn i hela processen, och glädjen i att finna, det har inte förändrats.

Ibland kan jag inte låta bli att bläddra i mina gamla pärmar, och jag ler gott åt mina försök att finna de rätta vägarna och sedan hålla kursen, när jag läser några blad ur en dagbok från år 1996, som jag hittade bland kopior av bouppteckningar, skattsedlar och diverse andra gamla papper.

12/1 1996 var jag på mitt första snabba, alltför snabba, besök på Stadsarkivet här på Kungsholmen. Nästgårds – men nog så påfrestande trappor innan man är på Kungsklippan 6.

Jag tänkte bara se mig om lite, men en hjälpsam dam fick mig att titta på min mormors dödsdatum. Och där stod hon, ANNA BRITA SANDSJÖ, född Forsell född 7 mars 1857, död 11 febr. 1897, inte 40 år fyllda. I lungsot på Sabbatsbergs sjukhus. Begravd 16 i samma månad. Maka till GUSTAF ADOLF SANDSJÖ. Ingenting mera om var hon var född eller om hennes barn. Men i rutan för ”Hänvisning till annan kyrkbok” stod det S.L. 2/5LB/1885 N: o 69.

Den hjälpsamma damen tog fram ett kuvert E I 8 för Kungsholms församling, som också står med beteckningen Ulrika Eleonora. E står för Lysnings- och Vigsellängder. Jag placerade mig vid den läsapparat en stund, men fann ingenting. Vad säger förresten att det lyste för dem i den församlingen…

Slut för dagen, två timmar senare sitter jag på bussen för att fira Anna Britas dotterdotterdotters födelsedag.

19/1 Stadsarkivet igen. Hittade ingenting om Anna Britas och Gustaf Adolfs lysning då heller. Blev rådd att söka mig till mantalslängderna. I en blå pärm vid läsapparaterna fick jag veta att de vid Anna Britas död kunde sökas i ”17:e ROTELNS MANTALSLÄNGD 1897”.

Jag skrev en rekvisition, fick plats vid bord 18 forskarsalen och där fick jag en tjock lunta papper ombundna med snören.

Här stod Kungsholms församlings innevånare i bokstavsordning, så det vållade inga svårigheter att hitta dem.

Den 2 jan 1897 såg familjen Sandsjö ut så här:

Arbetskarlen Gustaf Adolf Sandsjö     f. 3 jan 1856

Hustrun         Anna Brita f. Forsäll             f.7 mars 1857

dottern          Agnes Maria Wicktorja         f. 1nov 1885

    ”               Eleonora Wilhelmina            f.28 dec 1886

sonen           Carl Gustaf Adolf                  f.17okt. 1888

dottern        Anna Margareta Cisilja        f.6 dec 1893   (mamma Greta)

Adressen var Fridhemsgatan 30 Kvarteret hette KJETTINGEN och det var Hus N:o 6.

Jag räknade till att 25 män, 20 kvinnor, 23 pojkar och 25 flickor bodde i huset. Många öden flimrade förbi när jag läste.

Ett barn var fosterbarn. Hustrun Anätt, f.1842, hade sin man på fattighuset och bodde med en dotter och en son som  inneboende hos en familj med tre döttrar.

   Männen i huset var skomakare, gjutare, snickeriarbetare och ”arbetskarlar”.

   Efter dessa studier var det stängningsdags och jag rekommenderades att börja nästa dag med att rekvirera DÖDSLISTAN 1897.

20/1 och lördag. Någon framplockning av gamla luntor finns det inte personal för, alltså heller inte någon dödslista. Ett par timmar unnande jag mig ändå i arkivet, för mikrofilmerna och läsapparaterna var tillgängliga.

   Eftersom  Agnes, min moster som jag känt väl, var född 1885, chansade jag på att mormor Anna Brita hade kommit flyttande till Kungsholmen ett par år före. Jag valde på måfå filmerna B 1: 19 och jag hade tur. Anna Brita hade inflyttat till församlingen från JAKOBS församling d 2 maj. Många förkortningar förstod jag inte, och kön till Informationen var lång. Fräjd? Vad var det? Det får jag fråga om en annan dag. Jag kunde i alla fall läsa mig till att hon var ”väl förfaren” i innantilläsning .

   Nu skulle jag förstås ha gått direkt till lysningslängderna i Jakobs församling men det tänkte jag inte på förrän jag kom hem.

 

22/1. Måndag. Jag gick till Riksarkivet, men där var det jättekö. Alltså tillbaka till Sandsjö och Stadsarkivet. Men först till biblioteket för att få data om operachefen John Forsell, som alltid omtalades som släktens storhet. Som dock ingen visste säkert. Men han skulle vara kusin till mormor Anna Brita. Och Bitti hade hört detsamma om sin farmor Louise/Lova/ Sjöberg född Forsell och min mormors syster. Ligger det ingen sanning i ryktet, är det lika bra att få det avskrivet. Är det riktigt så blir det kanske lättare att hitta uppgifter den vägen.

 

Kort om John Forsell, chef  för Operan 1924 – 1939, hovsångare. Född 6/11 1868. Död 1941. En yngre syster Anna blev med tiden ärkebiskopinnan Söderblom. Gift med G A C Carlström, även hon operasångerska.

Familjens bostäder Odengatan, Birger Jarlsgatan 33, Blasieholmstorg 10 (”storhetstiden”), Torsgatan, Sturegatan.

 

Åter till mormor Anna Brita:

Började med BII a:13 1881 -1883,

Där fanns en massa forsellare. En Olof Herman, född 1866. En städerska, Charlotta , född 1837 och från Hedemora. En lärarinna Alma Gustafva, född 1864. Hon kom från Maria församling och var godkänd, men inte mera trots sitt yrke, i läsning och kristendomskunskap.

(Jag antecknar dem, ifall de dyker upp som släktingar.)

 

Så äntligen till mormor Anna Brita igen och här står det att hon kom från Katarina församling där hon bott på Blasieholmstorg 14.

Här tangerar vi alltså Johan Forsells adress, fast senare i tiden: Blasieholmstorg 10.

Men Anna Brita är född i Österplana i Västergötland, hur går det ihop? Märkligt nog inte långt från Hällekis, där hennes syster Louise i alla fall levde som gift.

Österplana i Västergötland får jag söka i riksarkivet, så här lämnar jag spåret för dagen.

Försöker istället med Lysningslängden i Kungsholms/Hedvig Eleonora församling E I 8 : 170 1/6-6/6.

Äntligen ett napp till. Den 29 maj 1885 lyste det för Gustaf Adolf och Anna Brita Forsell.

Gustaf Adolf hade fått ledighetsintyg, hans kristendomskunskap var hjelplig och hans frejd var medborgerlig. Han hade inte varit gift förut. Anna Britas kristendomskunskap var välförsvarlig. Även hon var medborgerlig och hade inte heller varit gift förut.

Fortsatte att söka efter Gustaf Adolfs födelse i Maria församling.

C I A : 14 1856. Tyvärr hittade jag honom inte.

Tittade lite på måfå i kartoteket för bouppteckningar. Anna Brita finns där inte. Men en kvinna Sandsjö, gift Hake, väckte minnen och öppnar kanske nya vägar till morfar.

Sonja, Vera, William och Verner Hake hette ju mammas kusiner, och Sonja och Vera hade jag träffat som barn och mycket ung. Jag kom ihåg att jag varit på dans i Stadshuset med min syssling Harriet och hennes mamma Vera, som hade pälsaffär på Söder. Det var när min kusin Helga Anderberg var Stockholms ”luciamamma” och hennes make Sven var marskalk åt en av tärnorna. Vera Hake hade sytt de vita pälsarna som Lucian och alla tärnorna bar på kortegen genom stan. Förmodligen kröntes Lucian i Stadshuset då. När? Ja, det vet jag inte, men jag var mycket ung och jag hade en rosa långklänning.

Jag fick hjälp att skriva en rekvisition till en lunta med bouppteckningar, som jag ska ha till hjälp vid nästa besök på Stadsarkivet.

 Då ska jag också söka efter mammas faster Ida Sandsjö, som hade sybehörsaffär på Igeldammsgatan på Kungsholmen, och faster Hulda, som var gift med Gustaf Lundin och bodde på Torsgatan, när jag som barn hälsade på släkten i Stockholm.
Vad jag minns mest var när vi en gång sov vi över hos dem och jag vaknade sönderbiten av vägglöss. Vi blev nog bara kvar den natten…

Så många minnen vaknade till liv av kombinationen Sandsjö/Forsell/Hake i ett bouppteckningskartotek.

Tala om att lägga pussel, men det här var ett strå vassare.

Naturligtvis tänkte jag fortsätta att söka efter henne, men en ryggskada som minskade min rörlighet och en del andra omständigheter lade hinder i vägen och det blev aldrig så.

Nu räcker inte orken och viljan till, trots alla hjälpmedel för släktforskare som nu finns.

Min fråga står kvar: Mormor, vem var du? Och jag räknar inte längre med att få något svar på den.

Jag får fortsätta att minnas henne som en allvarlig ung kvinna på ett porträtt i svart ram i mitt barndomshem.

Inte ens porträttet finns kvar. 

Bilden visar syskonen som skingrades när min mormor dog. Min mamma Margareta, här i svart klänning med vitt krås, var då tre år.

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande