I våras när jag var ute på en av mina fotorundor i vår stadspark utspelade sig följande: Jag var ute ganska tidigt på morgonen för att fotografera vårens blomsterprakt. Det är främst djur och natur som jag gillar att fotografer och då speciellt både vilda och odlade växter. Nu var det tulpaner som gällde.

Foto: Lindha W Gustafsson

Jag tar alltid mycket bilder, från olika vinklar och vrår. Jag kryper ibland ner på knä, och ibland lägger jag mig på magen.

Det här var en sådan gång som jag hade gjort just så, när jag hörde ett flämtande läte bakifrån. När jag vände mig om såg jag en äldre herre med rollator raskt komma mot mitt håll. Hallå, ropade farbrorn, vad gör du på backen? Har du ramlat? Jag satte mig upp, tittade på den förskräckta farbrorn och sa; tack för omtanken men jag fotograferar. Fotograferar sa farbrorn förvånat, gör man det liggandes nu för tiden?

Jag insåg ganska snart att det här var något tämligen nytt för farbrorn, då han hade många frågor runt mitt objektiv, och hela kameran, ja han var förundrad. Vi fortsatte att talas vid en lång stund, och det visade sig att farbrorn var 91 år och hette Herbert.Han brukade gå i parken och titta på blommorna för han hade varit trädgårdsmästare i sitt tidigare yrkesliv.

Vi fick en bra kontakt med varandra, och det händer att vi stöter i hop i parken lite då och då, varpå han nästan alltid säger, ”nu kommer hon som låg på magen och fotograferade”, varpå han sedan övergår till att prata om sin trädgårdsmästargärning. Han har lärt mig en hel del om blommor, och jag har lärt honom om fotografering.

Det känns härligt när två generationer kan utbyta kunskaper med varandra. Goa farbror Herbert är min nya vän!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande