Juli 2017

Min sommar på Udden har börjat

 

Stugan väntade på mig. Välstädad av mina döttrar, Kerstin och Ingrid. Prästkragar och vinkvistar i vaser. Stigen från Rubistugan befriad från kvistar och ljung av en svärson.

Den nya trappan ner till vattnet, min 95-årspresent av familjen, känns som ett underverk. Utformad av min andra svärson och av hans svärson.

En travestering av ett känt uttryck dyker upp : Släkten är bäst!

 

 

 

Och det blev midsommar.

 

Jag trodde jag gjort min sista jordgubbstårta, men icke sa Nicke. Det går bra med köpta bottnar, bara man har grädde och jordgubbar. Solen tittade fram lite blygsamt då och då. Johan, Ida och mina barnbarnsbarn Olivia och Knut fanns på plats. Ida hade lyckats hitta blommor till en krans, och den gick från huvud till huvud medan vi festade på sill och nubbe och svampomelett. Marcus spelade dragspel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skärgården är sig lik, ombytlig men ljuvlig!

 

Efter flera dagar med fint sommarväder kom hösten på en tvådagarsvisit. Havet dånade, sjön gick hög och skummet yrde över de yttersta skären. Hans, som startat sin långsegling med motorseglaren Bianca till Göteborg, där Carin ska ansluta, fick natta i Flatvarp och vi fick kvällsbesök av både kapten och besättning.

 

Idag blir det middag på min altan, en födelsedagspresent av Christina och Bengt på Träsholmen. Goda och omtänksamma grannar som kommer farande i båt och har maten med sig.

I natt kom mamma Anette med sina barn och mina barnbarnsbarn Ruben och Isabelle och tog Rubistugan i besittning, pappa Christian kommer senare. Min morgonjuice är därmed i fara, för den smakar de gärna av efter frukosten hos mormor och morfar.

När det är dags att skriva augusti och sommaren lider mot sitt slut, då kommer Mona och Roger med ytterligare tre ur min kull med barnbarnbarn, Marcus, Rasmus och Anton.

 

Tack vare den nya trappan, den fantastiska födelsedagspresenten, kan jag i år på närmare håll fröjdas åt den glada leken på badberget och i det djupa vattnet utanför. Där jag en gång, för så oändligt länge sen, själv lärde mig simma.

 

Simma och cykla glömmer man aldrig om man lärt sig det en gång, sägs det.

Ruben, 10 år. ifrågasätter dock ofta min simkunnighet och jag vågar inte visa honom att jag kan. I vattnet kommer jag nog, men att ta mig upp igen på det hala berget skulle nog bli värre.

 

Istället tränar jag träget  i trappan – min födelsedagspresent – och för varje gång jag går där ritar jag en glad figur på den fina anslagslagstavlan på stugväggen.

 

 

 

BB ny profilbild litenText: Birgit Bergkvist
Foto: pixabay.com 

Om du vill läsa mera om eller av Birgit, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

1 kommentar

  1. Ann-Britt Hellborg

    Så trevligt att läsa om hur du har det i sommar med barn och barbarn,barnbarnsbarn! Det måste vara underbart att vara en så stor fin familj.Jag åker till fina Orsa 15/7 för att hälsa på min mamma.Hon bor på Lillåhem nu och trivs bra.Där träffar hon bekanta och personalen är underbar.😊☀🌸

    Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande