Som tema på Skrivlustans dag hade jag själv föreslagit ämnet Nytändning.

Jag trodde jag skulle kunna skriva något spirituellt om måndyrkan, men det visade sig att jag kan alldeles för lite om den mytologin. Får väl läsa på, för det finns säkert en hel del (även i mina egna bokhyllor)  –  de stora himlakropparna har nog alltid väckt tankar hos människorna. Kanske om månen allra mest, fast man tycker att det borde vara solen. Men i min engelska elementarbok i samrealskolan i Sandviken fanns följande att läsa (på engelska förstås):

En bonde tillfrågades vilken av solen och månen som han ansåg viktigast och han svarade ”månen” med motivet att solen skiner på dagen när det är ljust, medan månen lyser upp den mörka natten.

(Anekdoten följdes av frågan ”Was he right?” Varav man förstår att avsikten med anekdoten var förmedla till eleverna att ”ha rättheter ”be right på engelska.)

Men även om vi numera förstår bättre, så nog är månen den lite mer spännande. Förvandlingen från ingenting till fullmånens stora ljusa rundel och tillbaka till ingenting. Bara för att börja om igen. Ett månvarv visar ju födelse, blomstring och död. Men det tar inte slut där – ett varv till och ännu ett… Nog går det att läsa in livets alla skiften i livet däri  –  och därtill ”släkten följa släktens gång”.

Kanske vågar man påstå att månen är metaforernas metafor.

Foto: Birgit Bergkvist

Solen som egentligen, det vet vi, är en förutsättning för mänskligt liv, ter sig betydligt trivialare, liksom självklar på ett ohjälpligt sätt.

Pålitlig som en byråkrat med fast tjänst. Än så länge…

Låt oss med en rysning tänka på ett annat temaförslag: ”När solen slocknar”. Även det väntas inträffa – om några hundra miljarder år. Vi slipper vara med.

Nu skulle jag således ha blivit djupsinnig och kläckt tanken om människolivets början, kulmen och slut. Men i väntan på att jag (möjligen) läser in några sidor av månmytologi får jag nöja mig med ett

Månligt pekoral.

Nog är det sant och visst
att månen är alkoholist.
En gång i månaden är han full.

 Men sedan han mister sitt rundnätta hull
och blir till en ynkelig skära
så slutet syns skrämmande nära.
Dock han förblir en endaste natt i nedan
ty morgonen efter redan
han tänder sig ny
på himmelens stjärnstänkta sky.

Tack och lov!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande