När jag går och handlar i vår lilla gemytliga kvartersbutik kommer jag alltid att tänka på min barndoms matvaruaffär.


   Det var lika roligt varje gång man fick följa med mamma och handla, för alltid hände det något skojigt. Än i dag kan jag se hela interiören i affären och även var de olika varorna stod. Den stora kaffekvarnen i hörnet spred en god doft över butiken.

Affären hette Rosenbergs Livs. Makarna Rosenberg som drev affären hette Egil och Birgit, och så fanns det även en anställd som hette Englund. Förnamnet har försvunnit från mitt minne, troligen för att jag nästan aldrig hörde det då man alltid tilltalade honom med just Englund.

Varorna beställde man över en grön disk och priset noterades med en blyertspenna på ett papperskvitto. Jag minns så väl Englund i sin vita rock, alltid med en penna bakom örat.

Efter varje vara mamma handlade skrev Englund ner priset på lappen och frågade, ”tack någonting mera”? När mamma hade handlat färdigt räknade Englund ner summan och knackade in siffrorna i den stora bruna kassaapparaten, snurrade på den stora veven, varpå apparaten plingade till och kassalådan åkte upp.

Ibland hände det att man blev bjuden på kaffe och saft. Då fick jag peka ut vilken bulle eller kaka jag ville ha i bröddisken. Därefter gick vi in på lagret där det fanns ett litet bord och några stolar.

Det kändes verkligen häftigt, som man säger idag. Jag minns att jag noterade varje kartong och burk även inne på lagret, medan mamma och handlare Rosenberg, eller Englund, pratade om allehanda ting.
Var någonstans idag får man gå in på lagret och fika?

När vi så kom ut från affären hängde mamma matvarukorgen på styret på sin blå cykel och satte mig på pakethållaren, och började trampa hemåt.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande