FAVORIT I REPRIS

”Luxembourg tror man som insnöad pensionär är en en genomfartsled på väg någon annanstans”, skriver Ove Andersson. Sedan tar han oss med på ett mycket intressant besök i detta lilla land, ”där man blir helt upprymd över den glada och naturliga blandningen av språk och människor”.

 

Luxembourgh tur och retur – Ett kort besök i det nya Europa

Januari 2013

Luxemburg tror man som lätt insnöad pensionär bara är en genomfartsled på väg någon annanstans. En prick på kartan och eventuellt mest plats för banker och palats. För en månad sedan erfor vi se hur fel detta var. En bekant till oss har en gift dotter i Luxembourgh City och vi fick låna lägenheten där några dagar i december.

Från bron över floden Alzette i stadsdelen Grund, Luxembourgh 2012. Av: Ove Andersson

På drygt en timme flyger man ner till Frankfurt i Tyskland från Stockholm tex och en timme senare har man i bekväm buss anlänt till landet Luxembourg och staden med samma namn. Övriga grannländer förutom Tyskland är Frankrike och Belgien. Plötsligt befinner man sig alltså helt odramatiskt mitt i Europa och blir helt upprymd över den glada och naturliga blandningen av språk och människor. ”Alle Menschen werden Bruder”, Beethovens nionde symfoni kallas ju Europas ”nationalsång”, den nya gränslösa samhörigheten som förhoppningsvis aldrig mer ska leda till krig och elände.  På en tillställning i staden träffade vi flera svenskar i varierande åldrar anställda i multinationella företag, banker och försäkringsbolag. Inte så många pensionärer men desto fler studerande på högskolor. Under vårt korta besök slogs vi av den rörlighet och oräddhet som verkade utmärka dagens europeer. Luxembourgharna  bor antingen i huvudstaden eller en bit utanför. Fler än 100.000 personer föredrar att dagspendla hit från grannländerna. Priser och utbud styr förstås efterfrågan på bostäder men trafik och parkeringsproblem såg inte värre ut än i Stockholm…

Annars upplevde vi mer av klimatmässiga skillnader än gränser mellan länder. På en kortare biltur kom vi snabbt till Moseldalen. Vinstockar på böljande gröna kullar. I dalgångarna såg vi mistel i träden. Var det olivträd som stod så regelbundet och ginstbuskar vid vägkanten? På julmarknaden i den lilla tyska staden fanns trädalléer av arten plataner som vi lärt oss att känna igen på en Romresa. Plötsligt blev det kallt och började snöa på tomteorkestern som spelade Stilla Natt vid korsvirkeshusen i centrum. Glühwein är inte lika gott som julglögg men värmde både besökare och tomtar…

Om vi tänker oss att med flodbåt åka norrut så kommer vi snart till Mosels biflod Alzette som rinner genom staden Luxembourgh. Alzette  har grävt sig djupt ner i sand- och kalkstensplatåerna och skapat ett speciellt klipplandskap. Grottor, terrasser och växter bildar en fantastisk fond för den lågt belägna Gamla Stan – Grund. UNESCO klassade området 1994 som: ”Ett världsarv av omistligt värde.”

Grund var för inte så länge sedan en ganska nedsliten stadsdel och där inrymdes också fängelset i det tidigare klostret. Men de senaste 20 åren har Grund blivit inne att bo och vistas i. Nu rustas de flerhundraåriga husen interiört men behåller sina gamla fasader. Barer, pubar och nattliv vimlar det av här. Glöm inte att ta bilder! Det vimlar av motiv! Och många anledningar att dricka kaffe eller att ta ett glas Pinot-vin från trakten. Titta på folk från en caféstol är både vilsamt,  gratis och det mest fascinerande av nöjen!

Här är några andra sevärdheter:

Notre Dame-katedralen från 1613 – en vacker och högtidlig kyrka nyligen plats för kungligt bröllop. Geller Frau (Golden Lady) restes över motståndsmän och är en staty som står på en 12 m hög obelisk utan för Notre Dame och blickar ut över Petrusse-flodens dalgång. På andra sidan syns Adolphe-bron och det slottsliknande tornet på National Savings Bank. Stortorget Place Guillame med William II till häst kantas av Hotel de Ville och turistbyrån. Intill paraderar hedersvakt vid Grand Ducal Palace. Statyerna på pelare framför har ögon som följer dig vart du går!

På baksidan av palatset ligger den högsta utsiktspunkten med Unescos Världsarvsskylt. Härifrån kan man göra en våghalsig promenad på stigen längs bergskanten ända ned till Cafe d´ Artist, vid foten av berget i Grund.  Men med lite skraltiga ben tar man bergshissen 70 meter upp/ner lika gärna.

Maten är superb. Det beror kanske på att utbudet av restauranter  är internationellt – som befolkningen!

Varuhus och mode ligger säkert på topp med de flesta kända märkena representerade.

Det finns självklart mycket som är typiskt ”luxembourghskt” men det ska vi ta reda på mer om vid vårt nästa besök. Och det så snart som möjligt! Vi lärde oss i alla fall att på landets eget tungomål säga:

Moien  Merci  Äddi Awar (Tack och hej)

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande