Julen och alla dess förberedelser har alltid haft stor betydelse i mitt liv, troligen för att jag har så många trevliga goda  glada minnen från min barndom. Då på den tiden när jag  var barn var  min mamma fortfarande hemmafru precis i likhet med många andra. Inför julen gjorde  mamma allt från att luta egen fisk, salta julskinkan stoppa korv, lagade egen sylta och pastej, baka sju sorters kakor, vävde nya trasmattor till köket, gjorde julpyssel med oss ungar, kokade knäck ( som jag förra julen lämnade recept på) och så stöpte hon ljus. Jag tror att just ljusstöpning inte var vad alla mammor/hemmafruar gjorde  – men eftersom min mamma då var aktiv i svenska kyrkans församlingsarbete hade hon där varit med  och stöp ljus till kyrkans behov året runt.

När det så var dags för ljusstöpning i november månad var det mamma som tillsammans med grannfrun Maja genomförde projektet.

Dagen innan hade mammorna vaxat ( med bivax) ljusvekegarn i olika längder som fästes med en ögla på pinnar som hängde över en träställning. På morgonen täcktes hela köksgolvet med tidningspapper – då man säkert kunde räkna med en del dropp.

Under året som gått hade sedan alla ljusstumpar sparats för att smältas ner inför stöpningen tillsammans med köpt stearin.

Allt samlades i en stor plåtcylinder som värmdes upp och blandades med vatten. Vartefter värmen  från kokplattan  hettade upp vattnet  i cylindern smälte också stearinet som låg som ett skickt över vattnet.

När man så doppade ljusvekegarnen i cylindern såg man vartefter timmarna gick hur ljusen blev tjockare och tjockare.  Själva doppningen skulle ske snabbt  – ner och sedan upp för att hängas på ställningen. För ett barn var detta oerhört spännande bortsett att man var tvungen att vara stilla så att inte ljusen blev krokiga – och det förstår alla var svårt för mig och grannpojken Rolf. Oftast gjorde mammorna vanliga enkla ljus, men med tiden och åren blev det även grenljus av olika slag – övning ger färdighet!

Eftersom det tog flera timmar hade  vi små raster där mamma och tant Maja hade hjälpts åt att göra goda mackor som vi åt med stor förtjusning.

Mot slutet av stöpningen när ljusen hade fått lagom tjocklek stängdes kokplattan av och stearinet som var kvar i cylindern började svalna. Innan de stelnat riktigt stoppade vi ungar ner händerna i cylindern så att vi fick liksom en ”stearinhandske” – oj va roligt det var –  kan faktiskt förnimma känslan än i  dag.

Hemstöpta ljus för riktig julstämning.

Kan som lite kuriosa säga att det finns inga ljus som brinner så vackert såsom hemstöpta ljus – jag lovar det är något särskilt med det, för att inte tala om doften. Har ni därför både tid och lust någon gång – så gör det för det är så speciellt att det måste upplevas ”in live”.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande