Klagovisa över denna torra eftervinter

 

”Klagovisa över denna torra och kalla vår” skrevs av vår sockenskald, en poet och kanalje, från fängelset i Kajaneborg. Knappast var han framsynt nog förutse vad som skulle komma.

 

Nåväl, nu letar Z och jag vatten.

Nederbörden räcker inte till för att försörja  den lilla residensstaden på slätten med vatten. Vad värre är, det finns fler städer som också kommer att få vattenbrist. Somliga kastar sina blickar på Vättern, en stor sjö fem mil söder om oss. Det finns andra kommuner i närheten som också behöver vatten, för att inte tala om de kommuner som ligger vid själva sjön.

 

Z och jag är djupt oroade av läget och patrullerar ofta längs med Svartån. 

På sina ställen rinner ån i en ravin, i årtusenden har den ätit sig igenom åsen. Där ravinen vidgat sig har det uppstått meanderslingor.

Under större delen av senvintern har snarast varit en bäck som flutit fram på botten av ravinen.

 

Grundvattnet har sjunkit i stora delar av landet och det kommer att leda till stora bekymmer.

 

Vi har lärt oss att slösa med vattnet.

Visst är det skönt att vakna i en varm dusch. Stelheten i muskler och leder löser upp sig. Det känner inte minst vi äldre av. Vi har också upplevt fredags- eller lördagsbadet.

Kroppen skrubbades vackert röd och där låg vi i skummet och njöt. På vardagsmorgnarna räckte det med att tvätta ansiktet och blaska litet under armarna.

 

Kanske vi ”moderna” människor skulle fryna på näsorna om vi kom in i  klassrum eller kontor. Lite eau de colognestänk här och var. Vi män kunde få dofta av Akvavera när vi nått ”skäggåldern”. Kläderna var inte alltid nytvättade och fräscha. Men vi  led inte av det.

 

Största boven i vattenslöseriligan är vattentoaletten.

Tänk så behändigt det var att bara dra i snöret eller trycka på knappen och skjuts i väg! Ut i naturen kom det där vi badade, tvättade eller vad vi gjorde.

Förståndet har nu med råge överträffat lättjan, höggradiga reningsverk byggs. Vattnet som kommer därifrån skulle med litet extra rening kunna återföras till oss brukare. Men vi är sparsmakade!  Slammet som skilts rötas och vi får biogas och jordförbättringsmedel. Det senare är det svårt att få tillbaka till naturen och åkrarna men gasen används. 

 

 

Eter denna utvikning strövar Z och jag nerför ån och längtar efter de stora regnen.

När vi går där i halkan kommer en man på cykel med sin hund, trotsande senvinterns halka. Z tycker det ser vådligt ut och gömmer sig bakom min rygg.

Vi går uppe på ravinbranten, ser ner på ån, lyssnar på talgoxens tvåstaviga kärlekssång, kråksång och faktiskt gåsskrål. Det dröjer tills vi får höra koltrasten.

 

1 kommentar

  1. admin

    Idag meddelades att bevattningsförbud införts på Gotland, tre veckor tidigare än förra året.

    Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

klas-150x150Text och illustration: Klas Göransson

Om du vill läsa mera om eller av Klas, gå till hans blogg. Där finns också hans galleri. KLICKA HÄR!

 

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande