BB julstjärnaDet är julafton på Hemmet. Maja har radion på och glada barnröster sjunger en julpolska.

Nu har vi ljus här i vårt hus Julen är kommen hopp tra la la…

sjunger barnen i radion.

Majas gamla chiffonjé blänker, så nyputsad är den. Hon håller på att damma fotografierna, som står på den. Men hon är inte glad.

”Nu är jag ensam”, säger hon till bilden av Karl-Edvin, hennes man som har varit död i många år. ”Nu har de rest bort för att fira jul allesamman. Roligt är det inte, men det måste gå”.

Bertil och Barbro sitter kanske i sanden i sommarlandet och bygger sandslott, så barnsliga som de är, gamla människorna. Ullas pojkvän blir väl glad när hon kommer tillbaka till honom. Ann-Maries och Nisses ungar kivas väl i bilen som vanligt, men deras farmor och farfar väntar med julmaten och är glada.

Bråttom var det väl i morse, kan jag tänka mig. Ingen ringde och sa adjö och önskade god jul. Det hade jag nog ändå väntat mig.

Så nu är jag ensam!

Du kunde behöva kliva ur silverramen en stund, Karl Edvin, och hålla mig i handen, för idag är allting svårt.”

Det knastrar i radion vid sängen och barnrösterna försvinner. Man hör syster Märtas röst i högtalaren istället.

”Om tio minuter börjar julbönen i stora salen. God Jul!”

Maja speglar sig i pigtittaren på chiffonjén.

”Sluta gnälla nu, din gamla toka”, säger hon till sig själv. ”Vacker är du inte, men klänningen är ny, och snart är ungarna tillbaka igen. Dagarna går så fort. Snygga till dig lite i håret, och gå sen in till de andra!”

Men håret sitter prydligt och stadigt i en knut i nacken, och de grå testarna kring öronen är inte mycket att göra åt. Maja viker ett papper om kammen istället och prövar att spela på den. Det blev några toner på polskan hon hörde nyss.

”En trudelutt före psalmerna”, tänker hon och skrattar lite åt sig själv.

Maja går sakta som vanligt och när hon kommer in i salen är första psalmen slut. Prästen talar om Jesusbarnet som föddes i Betlehem för två tusen år sen. Maja lyssnar först, men snart tappar hon bort sig i egna tankar.

Hon tänker på sin chiffonjé, som en gång var Beatas byrå.

”Den ska Ann-Marie och Nisse få av mig, tänker hon. Jag tror den för lycka med sig, och det behöver de nog. De grälar så ofta på varandra, och det är inte lätt att ha så många barn. Mycket arbete och lite pengar på samma gång. Och sen när jag inte finns mera, då ska Beata ha den. Den nya lilla Beata. Det ska jag säga till om, för så känner jag att det ska vara.”

Men Maja känner inte på sig vad som händer i hennes rum på Hemmet just då. Hon vet inte att Anne-Marie och Nisse och alla barnen är på väg in där med barnen. Hon vet inte det, för det är den glada överraskningen, som de ska ge henne i julklapp.

”Vi väntar här tills Maja kommer”, säjer Nisse och lägger lilla Beata på sängen.

”Hilda har kissat på sig”, säjer Anders.

”Du lilla slarva”, säjer Ann-Marie och drar av henne byxorna. ”Du måsta lära dig att kissa i pottan. Vänta lite, jag tror vi har ett par extrabyxor i väskan.

Men Hilda väntar inte.

Med glada ögon och bar stjärt smiter hon ut i korridoren, där det är så roligt att springa. Kvickt försvinner hon bort till samlingssalen och kikar in genom dörren.

Prästen pratar vidare, men han är förvånad. Ingen lyssnar på honom. Nästan alla tittar mot dörren och ser glada ut.

”Titt ut! Här kommer jag”, ropar Hilda och springer fram till Maja.BB Jul på hemmet

”Kommer du, min lilla stumpa”, säjer Maja och lyfter upp henne i knäet.  Hon sveper sin sjal om den runda stjärten, och hon känner hur det börjar pirra av glädje i bröstet.

Prästen slutar sin predikan, och alla sjunger en psalm tillsammans. Hilda kryper intill Maja. Hon sticker tummen i mun och sitter stilla och lyssnar.

”Hon kom som en glad trudellutt mitt i den vackra julpsalmen”, sade Daniel efteråt och han, som brukade vara så butter och tyst, spelade flera glada låtar på sin fiol.

”Tänk att Daniel är så trevlig, det visste vi inte”, sade alla och klappade händerna.

Men när Maja åkte iväg med sin ystra familj till skinka och julgröt, kände han sig gammal och trött. Ingen tänkte på att man kan bjuda någon hem även på julafton. Inte ens Maja, som känt sig så ensam och ledsen i flera dagar­.

Hon var bara så lycklig att få åka hem till Ann-Marie och Nisse och deras glada barn och fira jul med dem.

 

Text och bild: Birgit Bergkvist ur sista kapitlet i boken ”Gammelfarmors Chiffonjé”.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande