Jerez är mer än sherry!

 

Vi landade vi på Jerez Aeroporto tillsammans med I:s son och sonhustru och I:s lillasyster. I ankomsthandeln stod I:s storasysters dotter och dotterdotter, son, sonhustru och deras son. Ett varmt mottagande!

I karavan körde vi till den apelsingård som hyrts. Månen lyste upp landskap och apelsinlund.

”Ungdomarna” hade ordnat en liten supé med bröd, ost, jamon, spanska charkuterier. Vin, öl eller vatten serverades, Det vara bara att välja. Så installerade vi oss i våra sovrum, snart sov vi djupt.

Det fanns en tupp på gården, men han var försenad. I stället blev det obscena näktergalar som flöjtade

”God morgon, Dags för stordåd”.

 

Frukosten kom fram, skinka, ost, bröd, kaffe, te och vatten. Styrkta diskuterade vi dagens övningar, O föreslogs en utflykt till Ronda – varför inte?

De första milen var landskapet öppet med åsar, träd, åkrar och betesmarker. Här och var dök det upp en gård. Efter hand förändrades landskapet . Åsarna blev brantare, skogar bredde ut sig och vi kom upp i andalusiska höglandet. 

Vi kom fram till Ronda, hittade ett parkeringshus, en ledig plats på våning X, en trappa som ledde oss ut i staden. Parkeringen var stor,

”Tänk om vi inte hittade bilen, när vi åker tillbaka”. 

Sällskapet hittade så varandra och vi vandrade nerför huvudgatan.

Ronda är känd för sin klyfta, en djup ravin skiljer den nya och gamla staden. Vi vek av in i en liten park där vi kunde se hur dalen smalnade av innan den nådde staden, eller tvärtom.

Vi följde utkiksterassen ned mot bron över ravinen

 

I samlad tropp gick vi över den gamla bron upp i den äldsta delen av Ronda.

Bron har ett dåligt rykte, det sägs att fascisterna vräkte ner sina motståndare i ravinen. Och fascistsympatisörerna hävdade att regeringstrupperna slängde ner fascisterna. Enligt den lokala traditionen brukade erövrarna av Ronda slänga ner försvararna.

Det kändes ödesmättat att gå på bron.

Vid arkeologiska undersökningar i ravinbotten har man inte funnit spår av det ena eller andra. I och jag tänkte oss att visa upp det pittoreska rövarmuséet. Det fanns inte kvar eller vi mindes fel. Men vi fann en krog som kunde servera oss mat och dryck, det var behövligt.

 

Vad vore ett besök i Ronda utan corrida de toro och Hemingway.

Hemingway var journalist, bevakade inbördeskriget, gick på tjurfäktningar och svirade. Tjurfäktningsarenan blev extra känd genom honom.

När vi besett och förfasat oss över tjurfäktning begav vi oss via ett café till bilarna. På vägen fick vi oss en tankeställare om vår lunch,

Ryktet om arenan och Hemingway? Hade spritt sig ända till Japan!

 

 

Men ett par specialkonstruerade jeans kunde kanske tillåta vissa lukulliska begivenheter.

 

Vi hittade bilarna, vi hittade ut ur Ronda  och vi kom hem till vår apelsingård.

 

 

 

 

                     

 

Nästa dag ägnades åt bisysslor, närmare bestämt biodling.

 

 

 

 

 

 

Påföljande dag for vi till den lilla staden Medina-Sidonia.

Staden låg på en kulle, det gör städerna ofta här nere. Högst upp låg resterna av en borg. Kyrkan var dominerande med praktfulla målningar etc. Orkade man gå upp till borgen var utsikten storslagen.

 

 

Vi åker ju till Andalucia för hav, bad och sol varför vi nästa dag sökte oss till kusten.

Först besåg vi utgrävningen av en gammal romersk (grekisk-etruskisk?) stad. Då EU bekostat arbetet fick vi som trogna eu-medborgare fritt tillträde. Här hade de fiskat och saltat bland annat tonfisk. Den hade sålts vidare inom romarriket. Säkerligen hade greker, fenicier och andra gjort detsamma! 

Något som fascinerade mig var att detta var slutet på den kända världen. Utanför låg den stora Atlanten och bortom den tomhet. Mången som fortsatt ut på den återkom aldrig.

Visserligen är arkeologi och historia något jag alltid varit intresserad  av men det här blev nästan för mycket, Jag hittade en bänk med utsikt över staden. Benet var trött och värkte .

Men säg den glädje som varar. Bänken var inhägnad. 

När alla gått runt och funderat på gamla tider for vi till närmaste stad och intog lunch.

 

 

På hemvägen fylldes plötsligt luften av konstiga fåglar. Det var drakflygare som utnyttjade vind och termik i Tarifa.

 

 

 

Så blev det dags att flyga hem, i gryningen lämnade vi vår apelsingård.

 

 

 

4 Kommentarer

  1. Tore Bryneholt

    Mycket givande beskrivning och läsning. Där har vi varit många ggr. och också upplevt det du beskrev. Det var för 40 år sedan, men beskrivningen stämmer med det vi varit med om. Dock lite nyheter. Så det blir kanske att vi återser Ronda m m och har då din karta som riktmärke.
    Tack.
    Inger o Tore

    Svara
  2. Ann-Britt Hellborg

    Intressant! Fin resa.

    Svara
    • Klas

      Roligt Du tyckte om skildringen. Andalucien är aldrig fel

      Svara
  3. Klas

    Tack, roligt Ni uppskattade skildringen. Det finns mycket att upptäcka. Vi hade också med oss en flamencodansös som guid.

    Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

klas-150x150Text och illustration: Klas Göransson

Om du vill läsa mera om eller av Klas, gå till hans blogg. Där finns också hans galleri. KLICKA HÄR!

 

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande