Som nybliven senior finns plötsligt all den tid som saknats som yrkesverksam. Jag beslutade mig för att använda den tiden till att uppfylla min tonårsdröm – att arbeta som volontär någonstans där jag förhoppningsvis kunde göra lite nytta. Sydafrika blev mitt val, eftersom jag varit där som turist och sett att det finns ett uppdämt behov av livets nödtorft hos dem som bor utanför ”turiststråken”.

Good Travel förmedlade resan till ett projekt i St Lucia. En liten ”stad” av Vaxholms storlek, med en huvudgata med restauranger, supermarket och apotek, två timmars bilresa från Durban. Volontärhuset låg cirka fem minuters promenad från centrum och i huset bodde, förutom jag, volontärer från fem andra länder. Vatten och elektricitet är en bristvara – pannlampa ett måste. Klocka 18 är det nattsvart ute- då går flodhästarna upp ur floden för att mumsa i stadens trädgårdar!

Volontärgruppen på min resa till Afrika.

Organisationen som jag arbetade för driver projekt i Khula och Ezwenelisha, 10-20 minuters bilfärd från volontärhuset, rakt ut i ”ingenstans”. Zulu är det språk som används på projektet. Projektkoordinatorer är med ute på alla projekt för att översätta från engelska och för att hitta i byarna. Projekten drivs i skolor, förskolor och på kliniker. Målet är att projekten skall drivas av befolkningen och som volontär så bidrar man med sin tid, sin vilja och sin kunskap.

Visste du att 70-80 procent av befolkningen i Sydafrika är Hiv-smittade? Organisationen gör allt för att utbilda både vuxna och barn om HIV/AIDS och dess följdsjukdomar. Jag hade valt att arbeta på ett vårdprojekt vilket innebär volontärarbete på kliniker, hembesök hos svårt sjuka, undervisa om HIV/AIDS samt att delta i olika supportgrupper inom med vårdanknytning.

Några axplock ur min resedagbok:

Efter en introduktion till projekten följde en Zuklu-lektion med lite hälsningsfraser och liknande, svårt att skriva och ännu värre att uttala. Vi packade matpaket, vägde upp näringspulver och gick igenom sjukvårdslådan, så allt skulle vara klart för veckan. Kvällen ägnade vi åt att planera morgondagens trädgårdsprojekt. En liten supportgrupp ville lära sig om odling och att kompostera. Med Googles hjälp fick vi till det ganska bra. Ska presenteras på engelska och sedan tolkas till Zulu.

En dag på kliniken – väga, tempa barnen och ta blodtryck, puls och vikt på vuxna – innan de ska in till sjuksköterskan. Läkaren kommer bara en gång per månad. Sjuksköterskorna ordinerar piller, tar HIV-test och delar ut kondomer. De ser också till att de svårast sjuka får transport till sjukhus. Vi hade 86 patienter mellan klockan 9-12.

Eftermiddagen fortsatte långt ut i ”bushen” för hembesök hos en kvinna som opererat (?) bort ett bröst. Hon hade ett stort infekterat sår. Jag låg på knä på golvet, som var stampad jord, och hjälpte till att rengöra såret och lägga på nytt bandage.

HIV/AIDS- undervisningen bedrevs i skuggan av ett stort avokadoträd. Fyra elever som lyssnade och förhoppningsvis lärde. Efter lektionen ska de göra ett prov för att sedan få sitt certifikat som bevis på genomgången utbildning. Alla klarade provet och de var jättestolta! 

Stolta ägare av certifikat efter genomgången HIV/AIDS-undervisning.

Helgen ledigt för fria aktiviteter. Åkte till havet för välförtjänt bad och sol.

Nya hembesök väntade. Vi besökte en förlamad kvinna, som behövde badas och få sitt hus städat. Vi bar ut henne i skuggan och tog ut allt från huset. Snabbt gjort – det fanns inte så mycket att bära ut. Sopade, tvättade sängen och till sist kvinnan som då satt med ett plastskynke som underlag på golvet.

Rena kläder på och så ut i skuggan igen. Oj så simpelt de har det! Så tacksam och glad hon var, för vårt besök!

Mothers support – unga mödrar med nyfödda eller mycket små barn.  De ville veta mer om HIV/AID och tuberkulos. Idag fick de kläder som tillhört mina barnbarn till sina barn. Rörande att se hur glada de blev!

Vi hjälpte många kvinnor som ofta hade stora barnaskaror.

10-families – en grupp familjer som har det extra svårt. Mormödrar (oftast) som tagit hand om sina barnbarn sedan föräldrarna dött i AIDS. Vägde och mätte, lämnade näringspulver och matpaket. Besökte en kvinna 32-årig med sex barn. Hon vägde 41 kilo när volontärerna började med hembesök hos henne för sex månader sedan. Idag vägde hon 62 kilo, tack var näringspulver och matpaket.

Vart vi än åkte möttes vi av kvinnor som bar vattendunkar på huvudet och barn på ryggen, glatt vinkande åt oss.

Min volontärresa gjorde ett väldigt starkt intryck på mig och jag har bestämt mig för att göra en till volontärresa för att hjälpa till på samma projekt så i november packar jag åter väskorna!

Länk till: Goodtravel

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande