I stället för Friskis & Svettis

 

I år började sommaren i juni och har inte tagit slut riktigt ännu, trots att vi skriver oktober. Det betyder i sin tur att vi ännu inte övergett sommarlandet.

När alla sommarboende icke-pensionärer börjat återgå till sitt normala liv, började jag känna mig lätt mossig. Hemma är det Friskis & Svettis som ger veckorna struktur, det saknade jag nu. Nu gäller det att hitta på något substitut.

img_1608Vi har under sommaren gästat vänner på öarna runtikring. Två trevliga dagar minns jag speciellt. Hos B&I vandrade vi från bryggan över blomsterängen upp till huset. Och hos K&E var strandängen grön.

Hos oss hade snöbär, björnbär och vildrosor tagit ängen i besittning. Och häcken var mer än vildvuxen. Litet i lummigast laget, vanskött!

Här är mitt substitut.

Nästa sommar ska vi ha en blommande sommaräng på sluttningen ner mot sjön.

Med spett, spade, sekatör och såg fylldes skottkärra och lövkorg flera gånger om dagen.

Efter några veckor var häcken häck och enen ett vackert eneträd.

Arbetet fortskred.

img_1600Kasen med grenar och rötter växte. Eftersom det bara regnat ett fåtal nätter under hela sommaren var det inte läge att elda löpande.

Det som också växte var högarna med sten. Inte så konstigt med alla stengärdsgårdar som man ser runt om i Småland. Vad skulle man annars göra med all sten som kom upp ur den steniga marken?

 

Så förutom en blommande sommaräng måste det bli en stengärdesgård!

Idogt jobbade jag vidare, efter sju veckor förstod jag att arbetet måste omdisponeras. Då var halva sluttningen förberedd för blomstersådd. Nästa halva får anstå till våren.

img_1613Det var dags att bli stenarbetare … Som tur var svarade Google och beskrev hur man skulle gå tillväga. Först bereda bädden och så stapla. Två parallella lätt inåtlutande stenrader med stora stenar och så fylla mellanrummet med småsten. Lätt som en plätt!

Vid det här laget trodde jag att kroppen vant sig med kroppsarbete, men nu kommer träningsvärken. Tidigare har jag använt ben och armar till att spetta, rycka och dra. Men nu gäller det att lyfta. Nackmusklerna stretar emot och jag har svårt att vrida på huvudet … Men inte ondare än att jag jobbar vidare.

Decimeter efter decimeter växer muren fram. Min uppskattning är att stenen skulle räcka till två meter gärdesgård. Det gjorde den inte riktigt, utan det blev till att kompletteringsbryta.

Nu är området avstädat och nytt gräs sått. Blomsterängsfröna får vänta till våren. Då kan jag njuta av blomsterprakten när jag röjer resten.

I dag känns det som sommaren är slut och det är dax att flytta hem igen. Friskis & Svettis väntar och kanske en slänt ner mot sjön hemmavid …

Livskvalitet är att ha möjlighet och ork att röja en slänt. En lisa för själen!

 

 

5 Kommentarer

  1. ove andersson

    Ingrid, ett så spännande projekt!
    Imponerande att se stengärdsgården och att inneha en egen blomsteräng är väl
    varje människas önskedröm.
    Hoppas det blir en kort vinter så du snart kan komma tillbaka!
    Hälsningar
    Ove o Madelaine

    Svara
  2. Inger G

    Den finaste stengärdesgården i modern tid! Den kommer att finnas i alla tider precis som de alltid gjort.

    Svara
  3. Mamma

    Smålänningen i dig har tydligen vaknat. Jag som trodde att din far gjorde slut på Uddens alla stenar, när han lade grunden till vår stuga 1957. Och så gömde de sig framför häcken vid era stugor. Kanske Emil och Amanda släpade dem dit, när de grävde för att plantera de omdiskuterade päronträden…

    Svara
  4. Hans Bergkvist

    Vackert syrran. Bra jobbat. En riktig liten Bergkvist finns nog kvar bakom örat!!!

    Svara
  5. Lasse Holting

    Snyggt jobbat nu får du fortsätta med Cirkelgym och Jympa på Friskis så kommer nästa års jobb att gå som en dans.

    Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

IMG_0487SKRIBENT: Ingrid Österberg
FOTO: Ingrid Österberg

Om du vill läsa mera om eller av Ingrid, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande