När hösten kommer ökar reslusten. De flesta flyttfåglarna har redan givit sig av så det gäller att hänga på. Inför varje resa vaknar jag tidigt, innan solen går upp. Att åka till ett nytt resmål, även om det är gammalt, är alltid spännande.

Av någon anledning har Mellaneuropa med sina kulturhuvudstäder och historia legat i ett dunkel för oss. Under de två senaste åren har vi därför besökt Budapest och Prag, två praktfulla städer. Nu kom turen till Wien. Egentligen var det meningen att vi skulle ta de tre städerna i ett svep men det blir inte alltid som vi tänkt.

Vi här i Sverige har länge upplevt oss som ett land och ett folk allt sedan Sveriges småriken enades och Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän och Jämtland hamnade inom våra gränser. Sedan det nittonde århundradet har inget landskap vela bryta sig ut. Under de senaste fyra decennierna har vi fått många nya svenskar som berikat vårt land med nya idéer.

Ser vi ut över Mellaneuropa finns där ett myller av etniska grupper och många småstater. Framtill slutet av första världskriget låg de flesta av dessa småstater inom det österrikiska kejsardömet och huset Habsburg. Vi åkte till Wien av nyfikenhet.

Av en händelse kom vi att gå förbi en liten gul kyrka i närheten av Stefansdomen. Det stod en skylt att man kunde besöka gravvalvet, Kapuzinergruft. Aningslösa betalade vi en slant och kom ner i ett gravvalv där 145 Habsburgska kungligheter vilade. Tolv hade varit kejsare, en regerande kejsarinna och 17 vanliga kejsarinnor. Vilken upplevelse att vandra förbi deras sarkofager.
Stefandomen

Stefansdomen borde vara den givna orienteringspunkten i centrala Wien men tyvärr har det byggts mängder av höghus för affärer och kontor. Då och då skymtade stortornet till och hjälpte oss att hitta rätt. Domen är ett mäktigt byggnadsverk i huvudsakligen gotisk stil och innehåller stora konstskatter. Det vimlar av turister, vilket är störande för turister. Knappast en plats för stilla andakt. Det finns andra kyrkor som är gjorda för detta.

Koptiska kyrkan

Nästan vid foten av UN-staden (FN-staden) ligger en liten lejongul kyrka. Det är en koptisk kyrkobyggnad. Den Koptiska Ortodoxa kyrkan är den äldsta kristna kyrkan, och grundades och grundades i Alexandria år 42! När vi passerade förbi kyrkan var det tid för högmässa och många familjer strömmade till, en levande kyrka.

Vad vore Wien utan caféer och restauranger och i den sköna eftersommaren drack man sitt förmiddagskaffe med en giffel eller annat. På anrika Café Sacher serverades deras berömda tårta, egentligen ganska bastant. Mer sinnlig var deras Apfelstrudel. Mums. Fram mot eftermiddagen lunch med ett glas vin eller öl under parasoll, kunde vi ha det bättre?

Litet Strauss och dans skulle vi behöva och gick på “Wienerblut”, men det var faktiskt ett folklustspel. Man talade inte högtyska utan österrikiska med wienerdialekt. Det hade varit helt obegripligt om inte teatern visade en engelsk textremsa ovan scenen. Men wienarna jublade över replikerna och vi satt där helt oförstående. Musik i dagens Wien var framförallt Mozart. Det vimlade av rokokoklädda herrar och damer på Karlsplatz och affärsgatorna, alla ville de sälja biljetter till Mozartföreställningar. Vi hade köpt våra biljetter tidigare och vandrade till Musikverein uppför en massa trappor och fick njuta av populära Mozart-stycken. Tyvärr såg vi inte mycket av de tidsenligt klädda musikerna, det var för många huvuden i vägen.

Hotell Gyllne Baer

Efter föreställningen vandrade vi hem i den ljumma höstnatten, stannade till och tog en öl eller ett glas vin för att sedan fortsätta “hem”.

Hem? Vi bodde på Türkenstrasse, ett minne från den turkiska belägringen på 1600-talet. Hotellet hette Gyllne Baer och var faktiskt en juvel.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande